Ordlista

med begrepp som förekommer i laborationerna
Aggregationstillstånd
En förenings fysikaliska materialtillstånd (gas, vätska eller fast fas).

Aktiveringsenergi
Den lägsta energin som behövs för att initiera en kemisk reaktion.

Alkali
Synonym för bas.

Alkohol
En organisk förening som innehåller en hydroxylgrupp (-OH) bunden till en kolatom.

Alkylgrupp
En organisk substituent med bruttoformeln CnH2n+1, ofta representerad av R-.

Aminosyror
Proteinernas byggstenar, som består av en organisk syra (-COOH) med en aminogrupp (-NH2) samt en sidokedja (en grupp som sticker ut mellan syragruppen och aminogruppen och ger syran dess karaktäristiska egenskaper).

Anjon
En negativt laddad jonisk förening. Anjoner bildas oftast av icke-metaller som reagerat med syre.

Axiell orientering
Beskriver en plastfilm som har dragits ut enbart i en riktning.

Bas
Ett ämne som smakar bittert (smaka aldrig på andra kemikalier än de som är avsedda för livsmedel), neutraliserar syror och ökar hydroxidjonkoncentrationen när det löses i vatten. De basiska egenskaperna kan neutraliseras av en syra.

Biaxiell orientering
Beskriver en plastfilm som har dragits ut i två riktningar.

Bioluminescens
Emission (utsändande) av ljus från levande organismer utan produktion av värme.

Blandning
En sammansättning bestående av två eller flera substanser som inte är kemiskt bundna till varandra.

Densitet
Massan av en substans per volymsenhet. För fasta ämnen eller vätskor uttrycks densiteten oftast i g/cm3 eller g/ml.

Densitetsgradient
Variation i densitet mellan två olika regioner i en lösning.

Diffusion
En spontan omblandning av olika substanser som sker som resultat av tillfälliga rörelser (diffusion) av dess atomära, joniska eller molekylära komponenter.

Dipol
Två likstora laddningar av motsatt polaritet som separerats ett visst avstånd. Molekyler med en positiv och en negativ ända beter sig som dipoler.

Elasticitet
Ett föremåls egenskap att återgå till sin ursprungliga storlek eller form efter att det sträckts, klämts ihop eller deformerats på annat sätt.

Elektrokemisk cell
En cell som utgörs av elektroder som doppats ner i en elektrolyt. I detta system överförs elektroner i kemiska reaktioner som antingen alstrar eller förbrukar elektrisk ström.

Eluering
En process som används för att tvätta ut komponenter i en blandning genom en kromatografisk kolonn. Kolonnen spolas med en vätska som löser enbart en eller några av föreningarna i blandningen.

Endoterm
Beskriver en kemisk eller fysikalisk process som tar upp värme från omgivningen.

Energi
Förmågan att utföra arbete.

Entalpiändring (DH)
Ett mått på värmen som tas upp eller avges av ett system som genomgår en kemisk reaktion eller en fysikalisk omvandling vid konstant tryck. För en exoterm reaktion är DH negativ.

Entropi
Ett mått på oordningen i ett system. System med låg oordning (t ex två gaser i separata behållare) har högre energi än oordnade system (en blandning av samma gaser). Jämför med skrivbordet eller tonårsrummet.

Enzym
En biologisk katalysator - Ett protein som finns i levande celler och ökar hastigheten hos (oftast möjliggör) kemiska reaktioner i cellen. Vissa enzymer kan även isoleras och verka utanför det biologiska systemet, t ex i tvättmedel.

Ester
En organisk förening som bildats genom (en oftast katalyserad) reaktion mellan en karboxylsyra och en alkohol. Innehåller den funktionella gruppen (-COOR).

Exoterm
Beskriver en kemisk eller fysikalisk process som avger värme till omgivningen.

Explosiv
Mycket snabb kemisk reaktion eller sönderfall som ger upphov till stora mängder gas och energi.

Fasomvandling
En övergång från ett aggregationstillstånd till ett annat.

Filtrera
Att separera suspenderade partiklar från en vätska eller en gas genom att låta den passera genom en porös sustans.

Flampunkt
Temperaturen där gasen öven en vätska når tillräckligt hög temperatur för att kunna antandas.

Förbränning
En snabb reaktion av en förening med syre (O2) som resulterar i värme och (oftast) ljus.

Fryspunktsnedsättning
Antal grader fryspunkten hos en ren vätskeformig förening minskar när en annan förening sätts till vätskan.

Gitter
Det regelbundna arrangemanget av atomer, joner eller molekyler i ett kristallint fast ämne

Geod
En ihålig sten som har ett lager av kristaller på innerväggen.

Hemoglobin
Den molekyl som sköter transporten av syre i blodet.

Heterogen blandning
En blandning som har urskiljbara faser eller regioner.

Homogen blandning
En lösning eller en blandning där atomerna eller molekylerna är helt sammanblandade och ger en blandning med helt igenom lika egenskaper.

Hydrat
En förening som innehåller vattenmolekyler i ett bestämt förhållande. Vissa salter binder t ex i sin kristallstruktur ett bestämt antal vattenmolekyler.

Hydrofob
Beskriver egenskapen hos en förening som inte är blandbar med vatten. (Hydrofob = vattenfrånstötande)

Hydrolys
Reaktionen mellan en substans och vatten. Vissa salter reagerar t ex med vatten under bildning av lösningar som är antingen sura eller basiska.

Icke-metall
Ett grundämne som inte uppvisar egenskaperna hos en metall. Dessa grundämne återfinns i övre, högra delen av det periodiska systemet.

Implodera
Krossning eller "inåtriktad sprängning" av en behållare som uppstår när det inre trycket snabbt minskar till en nivå som understiger yttre trycket. En implosion är det motsatta av en explosion.

Jonisk förening
En förening (oftast kristallin) som dissocierar i lösningsmedel under bildning av joner; katjoner eller anjoner.

Kapillärkrafter
Det "lyft" som sker av en vätska i ett tunt rör och som uppkommer genom att vätskans adhesion (attraktionskraft) till rörets väggar är större än vätskans inre kohesion till sig själv.

Karboxylsyra
En organisk förening (ofta även kallad en organisk syra) som innehåller den funktionella gruppen (-COOH).

Katalysator
En substans som ändrar (oftast ökar) hastigheten hos (katalyserar) en kemisk reaktion utan att substansen själv förbrukas i reaktionen.

Katjon
En positivt laddad jonisk förening. Metaller som oxiderats bildar oftast katjoner.

Katjonbytare
Ett material med många negativt laddade (anjoniska grupper) till vilka katjoner (positivt laddade joner) kan bindas genom elektrostatisk interaktion och även bytas ut mot andra katjoner.

Kaustisk
Ord som beskriver en kraftigt korrosiv basisk substans, som t ex natriumhydroxid eller kaliumhydroxid.

Kemiluminescens
Emission (utsändande) av ljus som ett resultat av en kemisk reaktion utan samtidig produktion av värme.

Kemisk reaktion
En kemisk ändring eller transformation där substanser (reaktanter) sönderdelas, kombineras med andra reaktanter eller byter beståndsdelar med andra reaktanter under bildning av nya substanser (produkter).

Kinetik
Studier av rörelse. Inom kemin betyder kinetik studier av kemiska reaktioners hastighet.

Kinetiska molekylteorin
En teoretisk modell som beskriver beteendet hos materia i termer av molekylär rörelse.

Kolloid
En suspension av små partiklar i ett kontinuerligt medium (t ex en vätska)

Koncentration
Mängden av en förening i en given mängd av lösningsmedel eller lösning.

Kondensation
Omvandlingen som sker när en förening kondenserar från gasfas till vätskefas.

Kovalent bindning
En kemisk bindning där ett elektronpar delas mellan två atomer.

Kristall
Ett fast ämne där atomerna, jonerna eller molekylerna har ordnats i ett ordnat, tredimentionellt mönster.

Kristallisation
Processen där en kristall bildas grån gas eller vätska.

Kromatografi
En teknik som används för att separera komponenterna i en blandning med hjälp av deras skillnad i transporthastighet genom ett fast medium, som oftast packats i ett rör (kolonn).

Kromatogram
Det mönster som uppstår på en stationärfas när en eluent orsakar separeration av en blandning av olika komponenter på stationärfasen.

Lackmus
Ett färgämne som ofta används som syra-bas indikator. Lackmus är blått under basiska förhållanen och rött under sura.

Lackmuspapper
Absorberande papper som impregnerats med lackmus.

Le Chatliers princip
När ett system i jämvikt utsätts för en yttre påverkan, kommer systemet att ändra jämviktsläge för att motverka den yttre påverkan.

Legering
En blandning av grundämnen med metalliska egenskaper.

Lösa
Att få ett fast ämne att lösa sig i ett lösningsmedel.

Löslighet
Mängden av en substans som kan lösas i en given mängd lösningsmedel vid en given temperatur under bildning av en mättad lösning.

Lösning
En homogen blandning av två eller flera föreningar i ett lösningsmedel.

Lösningsmedel
Oftast en lösning som löser en annan substans eller andra substanser. I en lösning som bildas enbart av föreningar i samma aggregationstillstånd betraktas huvudkomponenten som lösningsmedel.

Massa
Ett mått på ett föremåls motstånd mot acceleration, eller mängden materia i föremålet.

Materia
Allt som ockuperar utrymme och har massa.

Metall
Ett grundämne vars typiska egenskaper är att det är skinande, plastiskt formbart och en god ledare för elektricitet och värme. De flesta grundämnen är metaller.

Mobilfas
I kromatografi, den lösning som bär blandningen av komponenter över stationärfasen.

Mol
Ett mått på ämnesmängd. I ett mol ingår (Avogadros tal) 6.023·1023 atomer eller molekyler.

Molaritet
Ett mått på koncentration, definerat som antalet mol av en substans per liter lösning.

Molekylvikt
Massan av ett mol av en substans.

Monomer
En molekyl som kan bindas in som del av en polymer.

Mättad lösning
En lösning som innehåller all den mängd av en substans som normalt kan lösas vid en given temperatur.

Neutralisering
En reaktion mellan en syra och en bas under bildning av ett salt och vatten.

Normalkokpunkt
Temperaturen

Omättad lösning
En lösning där koncentrationen av ett löst ämne är lägre än i en mättad lösning under samma betingelser.

Opolär
Ett begrepp som används för att beskriva kovalenta bindningar och molekyler i vilka centrum för de positiva och negativa laddningarna sammanfaller.

Organisk
Beskriver föreninger som innehåller bindningar mellan kol och väte.

Oxidation
Avgivande av elektroner. Medför en minskning av antalet negativa laddningar och därigenom en ökning av oxidationstalet hos den atom eller molekyl som blir oxiderad.

Oxidationsmedel
En förening som kan åstadkomma oxidation hos en annan förening. Oxidationsmedel förser ofta föreningen som blir oxiderad med syre samtidigt som den avlägsnar väte.

Permeera
Att sprida eller diffundera genom ett substrat.

pH-skala
En logaritmisk skala som upprättats för att mäta relativa surheten och basiciteten hos en lösning. pH defineras som negativa logaritmen för aktiviteten hos vätejonerna i mediet (pH = -log{H+}). Ett pH på 7 är neutralt. pH mindre än 7 är surt och över 7 basiskt.

Polär
Ett begrepp som används för att beskriva kovalenta bindningar och molekyler i vilka centrum för de positiva och negativa laddningarna inte sammanfaller.

Polär kovalent bindning
En bindning där ett elektronpar delas ojämnt mellan två atomer, vilket resulterar i en laddningsseparation.

Polymer
En stor molekyl som innehåller ett stort antal regelbundet upprepande monomera enheter.

Polymerisation
Den process i vilken monomerer kombinerar under bildning av en polymer.

Produkt
En substans som bildas som resultat av en kemisk reaktion.

Reaktant
En förening som reagerar kemiskt under bildning av en eller flera andra substanser (produkter).

Reduktion
Upptagande av elektroner. Medför en ökning av antalet negativa laddningar och därigenom en minskning av oxidationstalet hos den atom eller molekyl som blir reducerad.

Reduktionsmedel
En förening som kan åstadkomma reduktion hos en annan förening. Reduktionsmedel förser ofta föreningen som blir reducerad med väte samtidigt som den avlägsnar syre.

Relativ luftfuktighet
Ett mått på mängden vatten vattenånga i luft. Varmare luft kan innehålla mer vattenånga innan vattendroppar börjar kondensera. Relativa luftfuktigheten uttrycks i %RH, dvs i procent av mängden vattenånga i luften vid kondensationspunkten.

Retention
Den fördröjning en förening får relativt mobilfasfronten, när den passerar genom en stationärfas i en kromatografisk separationsprocess.

Smälta
Att ändra en substans tillständ från fasta tillståndet till ett vätsketillständ.

Späda
Göra en lösning mindre koncentrerad genom att tillsätta lösningsmedel.

Specifik densitet
Förhållandet mellan densiteten hos föreningen och densiteten hos vatten vid 4 grader Celsius eller en annan specificerad temperatur.

Stationärfas
I kromatografi, den fasta fas som orsakar retention hos de olika komponenterna i en blandning som forslas öven stationärfasen av en mobilfas.

Sublimering
Att ändra aggregationstillstånd utan att passera vätsketillståndet, oftast från fast fas till gas, men även den omvända omvandlingen.

Syra
Ett ämne som smakar surt (smaka aldrig på andra kemikalier än de som är avsedda för livsmedel), neutraliserar baser och ökar vätejonkoncentrationen när det löses i vatten. Syrans egenskaper kan neutraliseras av en bas.

Syra-bas indikator
Ett färgämne som byter färg som resultat av ändringar i en lösnings pH. Lackmus är ett exempel på en syra-bas indikator.

Termodynamik
Studier av omvandlingen av energi mellan en form och en annan, i vilken riktning värme kommer att flöda och tillgängligheten av energi för utförande av arbete.

Tryck
Kraft per yta.

Tvärbindare
En substans som binder ihop två intilliggande polymerkedjor.

Uppkoncentrering
Att öka koncentrationen av en förening i en vätska genom t ex avdunstning (evaporation) av vätskan.

Vacuum
Utrymme i vilket ingen materia finns.

Vattensug
En typ av kran som skapar kraftigt undertryck genom Venturieffekten.

Värmekapacitet
Den mängd energi som som behövs för att höja temperaturen för ett föremål med en grad Celsius.

Vätebindning
Interaktion mellan en väteatom i en molekyl och en syre-, kväve- eller fluoratom i en annan molekyl. I stora molekyler kan även inre vätebindning förekomma.

Ytaktivt ämne
En förening som sänker ytspänningen hos det lösningsmedel det är löst i.

Ytspänning
En egenskap hos en vätska som uppkommer genom obalanserade kohesiva krafter vid eller nära ytan. Resultatet av dessa krafter är att vätskans yta kommer att bete sig som ett elastiskt "skinn".

Ångtryck
Trycket som åstadkomms av en ånga i jämvikt med dess fasta fas eller vätska.

Övermättad lösning
En lösning där koncentrationen av en substans överstiger den som är möjlig i en mättad lösning under samma betingelser. En övermättad lösning kan beredas genom att långsamt kyla ner en lösning som mättats vid en högre temperatur. Denna lösning är instabil och kommer att återgå till en mättad lösning under utfällning om den "sås" med en kristall av den lösta föreningen.