Spektrum för synligt ljus innehåller alla våglängder från 400 nm (violett) - 700 nm (rött). Våglängder utanför detta område kan vi inte se. Kortare våglängder än violett kallas ultraviolett (UV). Där ligger t ex den osynliga strålning som ger oss solbränna. Längre våglängder än rött kallas infrarött (IR). Där ligger t ex den osynliga värmestrålningen.
Solens ljusspektrum är kontinuerligt, dvs innehåller alla våglängderna. Likadant är det med andra kroppar, t ex glödlampor, som utsänder ljus på grund av sina höga temperatur. Denna typ att utstrålning kallas svartkroppstrålning.
Kemiska ämnen absorberar vissa våglängder mer än andra. Genom att studera vilka våglängder som försvunnit ur ljusspektrat och hur mycket kan man identifiera det kemiska ämnet och mängden av det. Denna princip används i spektrofotometri som är en mycket viktig kemisk analysmetod. Fördelningen av ljusabsorption över våglängdsområdet kallas absorptionsspektrum.
Kroppar som sänder ut ljus, inte på grund av hög temperatur utan enligt någon annan princip, har ofta ett karaktäristiskt emissionsspektrum. Vanliga lysrör sänder ut mycket högre ljusintensitet för några väl definierade våglängder. Ännu mer tydligt är detta för de gula natriumlamporna man använder som gatubelysning. Där kan man verkligen tala om ett linjespektrum där bara några enstaka våglängder finns representerade. Även emissionspektra kan användas för identifiering av kemiska ämnen.