Tillverka rengöringskräm

Kemisk bakgrund

Hudvårdsmedel

Hudvårdsmedel har använts sedan långt tillbaka i mänsklighetens historia. Egyptierna använde t.ex. ricinolja som balsam för flera tusen år sedan. Hos romarna fanns det under andra århundradet e.Kr. en hudkräm som bestod av bivax, olivolja och rosenvatten.

Den största delen av hudvårdsmedlen utgörs av emulsioner, alla sorter från lotion med låg viskositet, till halvfasta salvor och krämer förekommer. Emulsionerna kan vara vatten i olja, olja i vatten eller bestå av emulsion i emulsion. Den första vatten-i-olja hudkrämen, "Nivea", producerades 1911. Vanligen utgörs de kosmetiska medlen av 5-50 % feta ämnen, 50-90 % vatten eller vattenlösliga ämnen och 1-10 % emulgeringsmedel.

Fettälskande komponenter kan vara mineralolja, bivax, 2-oktyldekanol, triglycerider, kokosnötolja, cetylpalmitat, isostearat eller silikoner, t.ex. dimethicone.

Vattenbindande ämnen är bl.a. NMF- en blandning av aminosyror, mjölksyra, urea och andra ämnen, glycerol och sorbitol ingår ofta tillsammans med avsaltat vatten.

Emulgeringsmedlen består vanligen av polyglykoletrar av fettalkohol eller sorbitolfettsyror eller av fosforsyreestrar.

Tillsatser av andra slag är vitaminer, växtextrakt, UV-filter och antioxidanter.

Geler

Geler är vanligen suspensioner, d.v.s. fast ämne i vätska. Det fasta ämnet har sina partiklar mycket finfördelade (kolloidstorlek), och vätskan ska hålla suspensionen stabil - hindra partiklarna att komma samman.

Lipogeler används för att skydda huden. De fäster sig vid huden under lång tid och är vattenavvisande. Lipogeler används bl.a till solskyddsmedel. Hydrogeler utgörs ofta av polymera geler. De avger fukt, och när den förångas får man en svalkande effekt.

Borax

Borax (natriumtetraborat dekahydrat; Na2B4O7.4 H2O) finns som mineral och bryts i gruvor, t ex i Death Valley. [1]

I experimentet med rengöäringskrämen fungerar borax som emulgeringsmedel, dvs har förmågan att stabilisera fettdropparna i vattenlösningen.

Borax används i tvättmedel i form av natriumperborat (NaBO3), vilken fås genom att man låter borax reagera med natriumhydroxid. Natriumperborat fungerar som ett mildare blekmedel än klor. [1]

Den största användningen av borax och boroxid (boranhydrid; B2O3) är vid tillverkningen av borosilikatglas. Innehållet av boroxid i glaset gör att det tål högre temperatur utan att mjukna. Ett exempel är Pyrex som används i hårdsmälta provrör. Dessutom tål glaset syror bättre och utvidgas mindre vid upphettning. [2,3]

Borax används också som ett miljövänligt rengöringsmedel, t ex för toaletter. Borax tar även bort lukt.

Dessutom har borax desinficerande verkan. Det användes förr i utspädda vattenlösningar som ögonskölj. En sådan flaska brukade vara uppsatt på väggen i anslutning till kemiska laboratorier.

Borax används ofta som lödmedel vid hårdlödning. Vid upphettningen avdunstar kristallvattnet och återstoden bildar en sur smälta med bruttoformeln Na2O.2 B2O3. Smältan metalloxiderna (metalloxider är basiska) på metallytan och bildar lättsmälta, mera basiska boratsalter. Vid stelningen bildar boratsaltet ofta glas, en s.k. boraxpärla, som ibland får en karakteristisk färg för den metall som ingår. [4]

Slime, den sega massan man man köpa i leksaksaffären, tillverkas genom att låta borax tvärbinda kedjor av polyvinlyalkohol. Det är lätt att tillverka slime själv.

Fördjupning