Ett gammalt tvättmedel, del 1: Salt ur björkaska

Kemisk bakgrund

Namnet pottaska kommer ifrån att man förr använde lerpottor när man skulle laka ur träaskan.

Bålplats Bränning av pottaska är den minst kända av de skogsbaserade näringarna som fanns i norra Sverige. Tillverkningen upphörde i slutet av 1800-talet och då försvann också en stor del av kunskapen om denna näring. Spår efter denna bränning kan man dock fortfarande se om man vet vad man ska titta efter. Brandlyror på träd och i mitten täta unga granplantor visar att här har en bålplats funnits.

Pottaska var en viktig industrikemikalie som exporterades från skogsbygderna till de industrialiserade bygderna. Glas, tygfärgning och tillverkning av rengöringsmedel behövde denna råvara. I södra Sverige började pottaska tillverkas av bok redan på 1600-talet och tillverkningen uppmuntrades av staten.

Glasbruk byggdes i Västerbotten på 1700-talet och i samband med detta fick tillverkningen ett uppsving, inte vid kusten utan en bit in i skogslandet.
Gårdens ekonomi fick ett efterlängtat bidrag då bränningen skedde under hösten då det var en lugn period i jordbruket.

Pottaskebränningen upphörde under 1860-talet, då kom billigare pottaska från gruvor i Tyskland och pottaska tillverkad av melass.

Export av pottaska från Västerbotten
Exporten av pottaska från Västerbottens län. 1 lispund = 8.5 kg.

Fördjupning