Skämta med en svart kopparslant

Kemisk bakgrund

Kopparslantens yta oxideras av luftsyret

Syret i luften reagerar med kopparen i två steg. Först bildas koppar(I)oxid (Cu2O), som är röd:
2 Cu(s) + O2(g) Cu2O(s)
koppar syre koppar(I)oxid

Koppar(I)oxidskiktet märks inte eftersom det är så tunt och dessutom snart reagerar vidare till koppar(II)oxid (CuO), som är svart:

Cu2O(s) + ½ O2(g) 2 CuO(s)
koppar(I)oxid syre koppar(II)oxid

Koppar oxideras inte i torr luft. Även i fuktig luft sker oxidationen långsamt. Om man däremot upphettar kopparen till över 200 °C blir oxidationen ganska snabb. Ytan blir först gulröd av Cu2O och sedan svart av CuO.

Reaktionshastigheten ökar med temperaturen

För att en reaktion ska ske måste atomerna kollidera med varandra med tillräcklig hastighet. Det finns nämligen en energitröskel som måste överskridas. Denna tröskel kallas aktiveringsenergi.

Alla atomer och molekyler är i rörelse. Syremolekylerna flyger genom luften och koppartomerna vibrerar i metallen. Vissa rör sig långsamt och andra snabbt. Rörelsen innehåller kinetisk energi (rörelseenergi) som hör nära samman med temperaturen. Ju högre temperaturen är, desto häftigare är rörelserna. Vid högre temperatur har därför ett större antal atomer och molekyler tillräcklig energi för att kunna delta i en reaktion. Reaktionshastigheten, dvs antal reagerande atomer/molekyler per sekund, är därför större.

Korrosion av koppar

Koppar som utsätts för väder och vind korroderar också [1]. Ett nylagt koppartak blir ofta först svart av koppar(II)sulfid. Grön ärg bildas sedan genom att sulfiden oxideras vidare till koppar(II)hydroxidsulfat, Cu4(OH)6SO4. Tillsammans med sulfatet finns ofta också koppar(II)hydroxidkarbonat, Cu2CO3(OH)2. I områden nära kuster med saltvatten kan ärgen innehålla stora mängder koppar(II)hydroxidklorid, Cu2Cl(OH)3. Kopparföremål som legat i marken kan ha fått en beläggning av kopparfosfat.

Koppartaken ger upphov till föroreningar av koppar i spillvattnet. I Stockholms kommun, t ex, bedömer man att koppartaken sprider ca 1 ton koppar per år. Det kan jämföras med 6 ton från kopparledningar och 1 ton från industriavfall.

För länge sedan tillverkade man ärg av koppar. Receptet är mycket gammalt. Det finns beskrivet i ett dokument som har daterats till ca 200 e Kr. Enligt receptet skulle en kopparbit hängas i luften ovanför en tunna med vinäger (ättiksyra). Den gröna ärgen av kopparacetat, Cu(CH3COO)2, som bildades skrapades sedan av och användes för att tillverka falska smaragder, som ju är gröna precis som ärgen. Läs om detta och mycket mera i "Kemi på Jesu tid" [2]. Du kan själv utföra experimentet Ärg på en kopparslant

Kopparmineraler

Kopparbrytning Cirka 90 % av de brytvärda förekomsterna av koppar är i form av sulfider. De viktigaste malmbildande sulfiden är kopparkis (kalkopyrit, CuFeS2), kopparglans (koppar(I)sulfid; Cu2S) och brokig kopparmalm (bornit, Cu5FeS2).

Kopparoxider bildas ur sulfidmineral genom inverkan av luft, vatten och lösta ämnen. Därför ligger kopparoxidmalmerna nära jordytan. Viktigaste är röd kopparmalm (koppar(I)oxid, kuprit; Cu2O), malakit (basisk kopparkarbonat; Cu2(OH)2CO3) och kopparlazur (azurit, Cu3(OH)2(CO3)2).

Koppar har brutits i Sverige sedan länge tillbaka i Falu koppargruva. Numera sker den största produktionen i Rönnskärsverken i Västerbotten av Boliden Mineral.

Fördjupning

Redoxreaktion

Redoxreaktioner kan delas upp i delreaktionerna oxidation och reduktion.

Oxidation

Med oxidation menar man reaktioner där elektroner avges. Vid en oxidationsreaktion avges energi i de flesta fallen. Flera metaller kan reagera vid rumstemperatur med luftens syre till oxider. Exempel på detta är järn som oxideras av luftens syre och bildar då rost. Oxidationssteget är
Fe → Fe2+ + 2 e

Reduktion

Motsatsen till oxidation är reduktion. Reduktion innebär att elektroner tas upp. Exempel på en reduktion är när syreatomerna tar upp de elektroner som järnet avger när det rostar. Syreatomerna bildar negativa joner. Man säger då att syret har reducerats

O + 2e → O2–

Reduktion och oxidation sker samtidigt

Elektroner kan inte förkomma fria, de kan bara överföras från ett ämne till ett annat. När en reduktion sker, sker samtidigt en oxidation eftersom lika stort antal elektroner avges och tas upp. Vi kallar detta redoxreaktion. I exemplet med oxidation av järn och reduktion av syre balanseras de två delreaktionerna så att lika måna elektroner tas emot som de som avges och man får totalreaktionen

Fe + O → Fe2+ + O2–

Om vi tar hänsyn till att syrgas förekommer som molekyler och att järnjonerna och syrejonerna bildar föreningen FeO och dessutom anger aggregationsformen, så kan vi snygga till reaktionsformeln för totalreaktionen till

2 Fe(s) + O2(g) → 2 FeO(s)


Redoxreaktion vid kontakt mellan ämnena

Kontakt mellan reaktanterna

I en vanlig redoxreaktion sker elektronövergången i kontakt mellan ämnena som reagerar. Elektronen hoppar över direkt från molekylen (eller atomen) som oxideras till molekylen (eller atomen) som reduceras. Elektronhoppet kan bara ske över mycket korta avstånd och sker därför i samband med att partiklarna kolliderar. Därför sker oxidationen och reduktionen på samma plats.

Elektroner förekommer inte fria i ämnen

Anledningen till att elektronöverföringen sker i direktkontakt mellan ämnena är att elektroner inte kan förekomma fria i ett material eller en lösning. De binder alltid till de atomer eller molekyler som finns i närheten. I icke-metalliska material är elektronens position vanligen fixerad till en bestämd molekyl eller atom.

Däremot är elektronerna fritt rörliga i metalliska material. De kan dock inte lämna metallen, bara röra sig inom metallen. När elektronerna rör sig förbi atomerna i metallgittret handlar det inte om elektronöverföring. I stället har metallen ett enda stort elektronmoln av ledningselektroner som är gemensamma för hela metallkristallen.

Det finns också halvledande material som med viss ledningsförmåga, men där elektronerna i huvudsak är fixerade i vissa positioner.