Surt regn

Tillhör kategori: syror och baser, urval experiment under revidering, vardagens kemi

Författare: Ann-Kristine Lundgren, Svante Åberg

Introduktion Riktlinjer Säkerhet Materiel Förarbete Utförande Förklaring Kemisk bakgrund Fördjupning Litteratur Fler experiment

Irriterande Använd skyddsglasögon 

Tid för förberedelse: 10 minuter

Tid för genomförande: 20 minuter

Antal tillfällen: 1

Säkerhetsfaktor: Utföres med normal varsamhet

Svårighetsgrad: Kräver viss labvana

Introduktion

Du har säkert hört om det sura nedfallet som dödar djurlivet i våra sjöar. Här får du själv tillverka ditt sura regn.

Riktlinjer

Experimentet måste utföras i dragskåp pga den starka lukten av svaveldioxid. Vissa personer kan var överkänsliga mot svaveldioxiden. Experimentet utförs lämpligen som demonstration i lägre kurser, men kan utföras som elevförsök i högre årskurser.

Säkerhet

Experimentet måste utföras i dragskåp. Svaveldioxid har en stark lukt, är giftig och kan utlösa hostattacker. Var försiktig med brinnande svavel. Det kan droppa när det smälter och ge brännskador.

Gaserna ventileras bort. Den sura lösningen kan spolas ned i avloppet. Skölj med vatten efteråt.

Materiel

Förarbete

Inget förarbete.

Utförande

  1. Tillsätt ungefär 100 ml vatten till var och en av tre stora E-kolvar.
  2. Tillsätt universalindikatorlösning till var och en av kolvarna, tillräckligt för att vattnet ska få en tydlig färg.
  3. Den första E-kolven sätts åt sidan som referens (jämförelse).
  4. Sätt några droppar syra till den andra E-kolven och ställ den sedan åt sidan som jämförelse. Lägg märke till indikatorfärgen.
  5. Håll till i dragskåpet. Tag en ärtstor bit svavel i förbränningsskeden och värm över Bunsenlågan till dess svavlet antänds.
  6. För försiktigt ned skeden med det brinnande svavlet i den tredje E-kolven. Lägg märke till hur gas utvecklas.
  7. Tag upp förbränningsskeden och skaka försiktigt E-kolven. Lägg märke till indikatorfärgen.

Förklaring

Vid förbränning av svavel bildas svaveldioxid, som är en sur oxid. Svaveldioxiden löser sig i vattnet och bildar svavelsyrlighet, som är en svagare syra. Men svavelsyrligheten regerar så småningom vidare med syrgas, som är löst i vattnet, och bildar den mycket starka syran svavelsyra. Att vattenlösningen blir sur ser man på färgförändringen hos indikatorn.

Kemisk bakgrund

Vy för utskrift av kemisk bakgrund och fördjupning

Reaktionsformler i experimentet

Svavel förekommer som S8-molekyler. När svavlet förbränns reagerar det med luftens syre till svaveldioxid.
S8 + 8 O2 → 8 SO2(g)

Svaveldioxiden är lättlöslig i vatten och reagerar till svavelsyrlighet.
SO2(g) + H2O(aq) → H2SO3 (aq)

Svavlet i svaveldioxiden och i svavelsyrligheten har oxidationstalet +IV, men oxideras till +VI av syrgas. Av svaveldioxid bildas svaveltrioxid, eller som här i vattenlösning, svavelsyrlighet oxideras till svavelsyra.
2 H2SO3(g) + O2(g) → 2 H2SO4(aq)

Vad är surt regn?

Termen surt regn användes för första gången år 1872 av Robert Angus Smith. Han var en engelsk kemist som använde begreppet för att beskriva effekterna av föroreningarna från den Industriella Revolutionen i England. Idag är nederbörden surare än vad den var för ett antal årtionden sedan. Det sura nedfallet beror på våra utsläpp av kväveoxider och svaveldioxid (SO2). Hittills har svavelutsläppen bidragit till den största delen av försurningen. Kväveföreningar har kunnat tas upp av vegetationen, men kan i framtiden bidra till mer försurning eftersom nivån av kväveföreningar på många ställen överskridit vegetationens upptagningsförmåga av kväve.

Det sura regnet har ett flertal effekter på miljön och det påverkar även oss människor. Om det är höga halter av svaveldioxid eller ozon (O3) i luften blir det mycket besvärligt för bl.a. astmatiker. Nedsatt lungfunktion, luftrörskatarr och pipljud vid andning hos barn antas till huvuddelen bero på sura föroreningar. Trots restriktioner om utsläpp av svavelinnehållande föreningar i väst så är det vanligt med kronisk exponering för svavelsyra och andra svavelföreningar. Dessa kommer nämligen med långväga transport från de östeuropeiska länderna som fortfarande släpper ut stora mängder svaveldioxid till luften. Det är viktigt att ha kunskap om surt regn, vart det kommer ifrån och hur vi kan påverka detta eftersom surt nedfall är ett av de största miljöproblemen för många områden idag.

pH-värdet är ett mått på hur många vätejoner som finns i en lösning av en viss volym. Oftast är koncentrationen av jonerna liten som till exempel 10-6 mol / liter (1 mol = 6,023·1023 st). Eftersom det är besvärligt att hantera så små siffror uttrycks koncentrationen som logaritmen till den inverterade värdet och kallas för pH-värdet. Ett pH-värde på 5 innebär att koncentrationen av vätejoner är 10-5 mol / liter och ett värde på 7 att koncentrationen är 10-7 mol / liter. Ett lågt pH-värde innebär således en hög koncentration av vätejoner (H+) och det är tio gånger surare för varje skalsteg nedåt på pH-skalan. Ett högt pH-värde innebär att koncentrationen av vätejoner är låg och ett skalsteg uppåt på skalan innebär att koncentrationen blir tio gånger lägre. Med andra ord blir det tio gånger mer basiskt.

pH-värdeunder 77över 7
surtneutraltbasiskt

I rent vatten är vätejonkoncentrationen, [H+], lika stor som hydroxidjon-koncentrationen, [OH-], nämligen 10-7 mol/liter (mol/liter = M = molar). Då man talar om surt regn menar man regn som har en högre koncentration av vätejoner än normalt d.v.s. med ett pH som är lägre än 5,6. Man kan tycka att även regn med detta pH-värde borde betraktas som surt eftersom det har ett värde mindre än 7 som är det neutrala. Anledningen till att pH = 5,6 dock anses naturligt beror på att regnvattnet reagerar med luftens koldioxid. Därmed bildas den svaga syran kolsyra och pH-värdet sjunker. Med reaktionsformler skrivs detta:
CO2 (g) + H2O (aq) → H2CO3 (aq)

Om pH dock understiger 5,6 talar man om surt regn. pH-sänkningen beror till största delen på de starka syrorna svavelsyra (H2SO4) och salpetersyra (HNO3). Dessa bildas i sin tur från svaveldioxid och kväveoxider, som vi dagligen släpper ut till luften vid en rad olika processer.

Hur bestäms surhetsgraden?

Vätejonkoncentrationen är viktig i många olika sammanhang och bestäms noggrant med hjälp av en pH-meter. Om man bara behöver veta ett ungefärligt pH-värde kan man använda sig av så kallade indikatorer.

pH-metern

En pH-meter är ett instrument som med hjälp av glaselektrod mäter pH i lösningar. Det finns olika typer av pH-metrar; både snabba, mindre noggranna och noggranna, mer långsamma typer. Beroende på ändamål väljs olika pH-metrar. Eftersom pH-värdet är viktigt inom många områden används därför pH-metrar inom varierande områden som exempelvis vid forskning, analyser och olika tillverkningsprocesser.

Indikatorer

En indikator är ett ämne som kan följa olika steg i en kemisk förändring, men vanligtvis talar man om en indikator som ett ämne som kan visa ett exakt läge i en kemisk förändring. Detta kan visas på olika sätt beroende på vilken indikator som används, men det är vanligt att studera en färgförändring. Färgindikatorerna uppför sig som svaga baser eller syror och har skilda färger i jonform och neutral form. Vilken form indikatorn har beror på vätejonkoncentrationen i lösningen d.v.s. pH-värdet och indikatorn får en färg som är representativ för det aktuella pH-området (se Tabell 1).

Tabell 1. Några olika färgindikatorer och deras respektive omslagsintervall och färgförändringar.
Indikator pKa OmslagsintervallFärgomslag
Bromfenolblått
3,853,0 - 4,6 gult blåviolett

(struktur)
4,684,0 - 5,6 gult blått
Metylrött
(struktur)
4,954,4 - 6,2 rött gult
Bromtymolblått
(struktur)
7,16,2 - 7,6 gult blått
Fenolrött
(struktur)
7,96,4 - 8,0 gult rött
Fenolftalein
(struktur)
9,48,0 - 10,0 färglöst rödlila

Universalindikatorpapper Olika indikatorer "byter färg" vid olika pH-intervall och därför väljs indikatorn utifrån vilket område som skall studeras. Om man inte har någon aning om vilket ungefärligt pH-värde lösningen har kan man avgöra detta med så kallade universalindikatorer. Dessa är utprovade blandningar av två eller flera olika färgindikatorer och kan därför visa en gradvis färgförändring över ett brett pH-intervall.

En vanlig universalindikator är en blandning av kresolftalein, fenolftalein, naftolftalein, bromtymolblått, metylrött och metylorange. Denna indikator ändrar färg inom ett pH-intervall från ungefär 3,0 (rött) till 11,5 (blått). En annan universalindikator är Yamadas universalindikator.

Kväveoxider

Kväveoxider bildas när bränsle förbränns i luft tillsammans med en het låga. Vid den höga temperaturen bildar då luftens kvävgas och syrgas tillsammans kvävemonoxid. Med reaktionsformler skrivs detta:
N2 + O2 → 2 NO (kvävemonoxid)

Reaktionen mellan luftens kvävgas och syrgas kräver mycket energi för att ske. Ju högre temperatur desto mer kväveoxid bildas. Kväveoxiden kan sedan bilda kvävedioxid (NO2) genom att reagera vidare med luftens syre.
2 NO + O2 → 2 NO2

Tillsammans kallas NO och NO2 för NOX. Kväveoxiderna (NOX) bildar sedan tillsammans med kolväten det som kallas fotokemisk smog. Detta förekommer då det är mycket trafik i stora städer och samtidigt varmt, soligt och liten rörelse i luften. Kväveoxiderna kan också reagera vidare och bilda salpetersyra (HNO3) som sedan följer med regnet som surt regn. För att minska bildandet av kväveoxider kan man sänka temperaturen i förbränningssystem. Nackdelen med detta är dock att man får en sämre förbränning av bränslet. På senare tid har man istället börjat använda sig av katalysatorer i bensindrivna fordon. Katalysatorn "tar hand om " oförbrända kolväten och kväveoxider och det bildas kvävgas, syrgas och koldioxid istället.
2 NO → N2 + O2
2 CO + O2 → 2 CO2 (koldioxid)

Det är viktigt att använda motorvärmare på vintern ty annars fungerar inte katalysatorn riktigt bra. Då motorn är kall klarar katalysatorn inte av sitt jobb, men då motorn är varm elimineras 80-90% av kolväten, CO och NOX från avgaserna. Katalysatorn är mycket viktig eftersom närmare 80% av kväveoxiderna kommer från transporter och arbetsmaskiner. Sjöfartens andel av utsläppen har ökat medan vägtrafikens minskat tack vare just katalysatorer i bilar. Trots en minskning är dock vägtrafiken den "största boven i dramat". Idag är det dock endast 50% av bilarna som har katalysator så utsläppen kan minskas ytterligare i framtiden.

Svaveldioxid

Största delen av all svaveldioxid (SO2) kommer från olika typer av förbränning eftersom svavel förekommer som en förorening i det som förbränns. Svavelutsläppen i Sverige kommer från förbränning av olja vid exempelvis uppvärmning av hus och andra lokaler. Utsläpp kommer även från massa- och pappersindustri och från sten- och jordindustri. Sjöfarten står för den största delen av svavelutsläppen inom transportsektorn eftersom man ofta använder olja med högt svavelinnehåll för att driva fartygen. Eftersom bränslet inom vägtrafiken innehåller lite svavel kommer endast en liten del av svavelutsläppen från vägtrafik.

Vid förbränningen reagerar svavlet med luftens syre och det bildas svaveldioxid. Denna kan sedan i sin tur reagera vidare med vatten så att det till sist bildas svavelsyra.
S + O2 → SO2(g) (svaveldioxid)
2 SO2(g) + O2(g) → 2 SO3(g) (svaveltrioxid)
SO3(g) + H2O(aq) → H2SO4 (aq) (svavelsyra)

För att minska emissionerna (utsläppen) av svaveldioxid kan man använda sig av bränslen som innehåller liten mängd svavel, som exempelvis naturgas. Dessa bränslen är dock dyrare än bränslen av sämre kvalitet - med större svavelinnehåll. Ett annat sätt att minska utsläppen av svaveldioxid är att istället använda så kallade "scrubbers". I dessa reagerar den bildade svaveldioxiden med kalciumkarbonat så att det bildas kalciumsulfit (CaSO3) vilken oxideras vidare av syre till gips (CaSO4). Ungefär 90% av den bildade svaveldioxiden kan tas bort i en sådan process. Med reaktionsformler skrivs processen:
CaCO3 + SO2 → CaSO3 + CO2
CaSO3 + ½ O2 → CaSO4

Försurning av mark och vattendrag

Som tidigare nämnts påverkar surt regn vår miljö. Hur stor skada som sker på biologisk liv beror till stor del på vilket typ av mark som finns i området. Områden som har en berggrund av kvarts eller granit drabbas mer av surt regn än områden med en kalkrik mark, eftersom denna marktyp har en förmåga att neutralisera det sura regnet. Sverige är därför ett drabbat land eftersom mineralen i det svenska urberget har liten förmåga att neutralisera syror. En mark rik på kalk innehåller istället basen kalciumkarbonat (CaCO3) vilken reagerar med syran. På detta sätt löses marken upp och det är precis samma reaktion som sker då surt regn faller på statyer av marmor och kalksten. Detta kan vi se genom att öron, näsor och andra fina detaljer ofta är förstörda.
CaCO3(s) + H+(aq) → Ca2+(aq) + HCO3-(aq)
HCO3- (aq) + H+(aq) → H2CO3(aq) → CO2(g) + H2O(aq)

Många sjöar och livet i dessa har också påverkats negativt av surt nedfall. För att förhindra försurning av sjöar och andra vattendrag har man därför börjat kalka dessa. Kalkningen görs genom att kalksten eller kalciumhydroxid, Ca(OH)2, tillsätts till vattnet vid upprepade tillfällen så att ett acceptabelt pH-värde bibehålls.
Ca(OH)2 (s) + 2 H+(aq) → Ca2+(aq) + 2 H2O(l)

Ofta är de försurade sjöarna kristallklara och man har svårt att tro att det är något fel med dem. Anledningen till det klara vattnet är dock att den mesta växtligheten dött i den sura miljön. Olika fiskarter klarar också av en sur miljö på olika sätt. Få arter överlever ett pH lägre än 5 och yngre fiskar är mer känsliga än äldre fiskar vilket är negativt för reproduktionen.

Aluminiumjoner i surt vatten

Aluminium & Alzeimer
Al3+ är inte bara farlig för fiskar utan har också kopplats samman med sjukdomen alzeimer hos oss människor. Hos patienter med denna sjukdom har förhöjda aluminiumhalter hittats i hjärnan. Man vet dock inte om Al3+ är en orsak till sjukdomen eller en uppkomst av denna. För att vi dock skall slippa få i oss Al3+ i onödigt höga halter kan man till exempel tänka på att inte koka rabarberkräm eller sylt i aluminiumkastruller. Anledningen till detta är att det finns organiska syror i rabarber och bär som medför att aluminium kan frisättas från kastrullens oxidskikt.
I normala fall är koncentrationen av aluminiumjoner (Al3+) ganska låg i vanligt vatten. Detta beror på att aluminium finns i form av en svårlöslig aluminiumhydroxid Al(OH)3. Om pH dock sjunker så frigörs mer Al3+ till vattnet och man brukar tala om att koncentrationen av dessa joner ökar med en faktor 1000 då pH-värdet sjunker med en enhet från exempelvis 7 till 6. Att surt vatten medför skador på bl.a. fisk beror troligtvis på de aluminiumjoner som finns lösta i vattnet vid låga pH-värden. Aluminium har nämligen en förmåga att kunna fästa till fiskens gälar och på så sätt bilda en hinna på dessa. Detta förhindrar ett normalt syreupptag för fisken vilket innebär en snabb och säker död.

Försurningen och framtiden

I nordöstra USA och nordöstra Europa ligger nederbördens genomsnittliga pH-värdet på 4,5 under ett år. På vissa ställen där det finns många källor till utsläpp av svavel- och kväveinnehållande oxider har pH kunnat vara så lågt som 1,5. Den sura nederbörden är ett internationellt problem eftersom regn och snö inte känner till landgränser. Eftersom de sura gaserna följer med vinden kan de transporteras långa vägar. De utsläpp som vi har i Sverige märks i andra länder och den försurning som finns hos oss i Sverige beror till stor del på utsläpp från andra länder. Trots att vi i Sverige har relativt lite utsläpp av de försurande gaserna så är närmare 4000 av våra 100 000 sjöar tomma på fisk. Ytterligare 14 000 sjöar är sedan lite till mycket försurade.

Då ett lands utsläpp påverkar andra länder är det viktigt att man inför restriktioner som gäller över landgränserna. Försurningsproblemet är ett problem för hela världen och man måste enas om krav och regleringar. Det kan göras effektivare inom organisationer som exempelvis EU där många länder är inblandade. Till följd av uppställda krav och mål för reducering av gaserna håller utsläppen av svaveldioxid och kväveoxider lyckligtvis på att minska. I Sverige har t.ex. svavelutsläppen minskat med 80 % sedan 1980 och det är endast ett fåtal länder som minskat utsläppen ännu mer. Svenska kväveutsläpp har dock endast minskat med 20 % sedan 1980, vilket inte är tillräckligt eftersom kravet varit att utsläppen skulle minskas med 30 % mellan 1980 och 1995. Det är således ett flertal andra europeiska länder som minskat sina utsläpp mer än Sverige.

För att minska på luftföroreningar i framtiden finns det mycket att göra. Som tidigare nämnts är det viktigt med lagar och restriktioner som gäller i de flesta länder. Det är nödvändigt att se till att få effektiva förbränningsprocesser och att få bort föroreningarna från det som skall förbrännas. Olika reningsmetoder bör därför utvecklas och bli bättre. Vi kan också börja använda alternativa energikällor och använda mindre energi. Vi måste tänka på våra framtida generationer… innan det är för sent!

Fördjupning

pH-begreppet


pH-värden för några vanliga ämnen.
"pH scale" av OpenStax College" (CC BY 3.0)

pH är ett mått på surhetsgraden i en vattenlösning. Det som gör vattnet surt är vätejoner, H+. Vätejoner kommer från syror, såsom ättiksyra, svavelsyra eller kolsyra, men jonerna bildas inte förrän syran löser sig i vatten.

pH är definierat bara i vattenlösningar. Man kan alltså inte ange pH för till exempel en etanollösning, även om syran kan lösa sig i etanolen och avge vätejoner på liknande sätt som i vatten.

pH i vardagen

Det är vätejonerna som ger de sura egenskaperna hos lösningen. Till exempel är vätejoner frätande på många ämnen. Vätejonerna ger också en syrlig smak. Faktiskt är mycket av det vi äter mer eller mindre surt. Frukter innehåller fruktsyror av olika slag. Filmjölk innehåller mjölksyra och läsk innehåller kolsyra. Den syrliga smaken är faktiskt uppfriskande.

Vattenlösningar med högt pH innehåller väldigt lite vätejoner. De är basiska. Basiska livsmedel finns nästan inte. Undantag kan vara svagt basiska kakor bakade med bikarbonat eller lutfisk där det finns små rester av luten. Däremot är många rengöringsmedel starkt basiska. I basiska lösningar är halten vätejoner väldigt låg. I stället finns det gott om hydroxidjoner, OH.

pH-skalan

pH-skalan går från cirka pH 0 för starkt sura lösningar via pH 7 för en neutral lösning till cirka pH 14 för mycket basiska lösningar.

Vätejonerna (H+) står i jämvikt med hydroxidjonerna (OH) i vattenlösningen. Vätejoner och hydroxidjoner är som vågskålarna i en balansvåg. När det finns mycket av den ena finns det lite av den andra, och vice versa. Det väger jämnt vid pH 7, när vattnet är neutralt. Så är fallet i alldeles rent vatten.

pH-skalans koppling till koncentrationen av vätejoner

Halten av vätejoner kan variera mycket. I mycket sura lösningar är halten i storleksordningen 1 mol/dm3. I mycket basiska lösningar är halten väldigt låg, ned till cirka 0,00000000000001 mol/dm3. I en neutral vattenlösning är halten 0,0000001 mol/dm3.

För att slippa skriva så många siffror, så kan man uttrycka halterna med hjälp av 10-potenser. Då blir det på följande sätt:

lösning[H+] på vanligt sätt[H+] med 10-potenserpH
mycket sur1 mol/dm3100 mol/dm3 0
neutral0,0000001 mol/dm310–7 mol/dm37
mycket basisk0,00000000000001 mol/dm310–14 mol/dm314

Man använder hakparenteser för att ange att det handlar om koncentrationen av något. Koncentrationen av vätejoner betecknas då [H+].

Genom att definiera pH som exponentens värde med motsatt tecken, så kan vi hantera halter från suraste lösningen till den mest basiska utan att skriva så många siffror. I tabellen finns pH-värdet i kolumnen längst till höger.

När man skriver 10-potenser är exponenten ett mått på storleksordningen hos vätejonhalten. Varje minskning av pH med ett steg motsvarar en multiplikation av vätejonkoncentrationen med faktorn 10, och ökning av pH motsvarar en division av vätejonkoncentrationen med faktorn 10. Att låga pH ger hög halt av vätejoner beror på att man bytt tecken när man definierat pH.

På motsvarande sätt motsvarar 2 steg faktorn 100, 3 steg faktor 1000, och så vidare.

Beräkningar med pH och [H+]

Man får man pH-värdet ur vätejonkoncentrationen med följande formel:
pH = –log [H+]

Omvänt beräknar man vätejonkoncentrationen ur pH-värdet med följande formel:
[H+] = 10–pH

Formell definition av pH


Moln av motjoner bildas kring enskilda joner i lösningen.
"Ionenverteilung inLoesung" av Daniele Pugliesi" (CC BY 3.0)

I praktiken använder man koncentrationer av ämnen i lösningar när man räknar på kemiska jämvikter. Koncentrationen av vätejoner, [H+], stämmer väl med hur stor effekt vätejonerna har kemiskt när de deltar i kemiska reaktioner om lösningen är relativt utspädd. Men om koncentrationen är högre än cirka 0,1 mol/dm3, så börjar man se tydliga avvikelser mellan den faktiska kemiska effekten och den man förväntar sig utifrån koncentrationen.

Orsaken till att kemisk effekt och koncentration inte längre är proportionella vid höga koncentrationer är att det bildas moln av motjoner kring vätejonerna som påverkar deras möjlighet att delta i kemiska reaktioner. Detta beskrivs av Debye–Hückel i deras teori. De kom fram till en korrektionsfaktor som kallas aktivitetskoefficient.

Vätejonens kemiska aktivitet, som betecknas {H+}, får man genom att multiplicera jonkoncentrationen [H+] med aktivitetskoefficienten γ.


Aktivitetskoefficienten γ för lösningar med olika jonstyrkor.
"Debye-Hückel equation" av V8rik" (CC BY 3.0)

Vid låga koncentrationer är aktivitetskoefficienten γ = 1, men vid högre koncentrationer tenderar γ att vara mindre än 1.

Debye–Hückels teori för aktivitetskoefficienten γ bygger på lösningens jonstyrka. Om lösningen bara innehåller envärda joner, så är jonstyrkan lika med koncentrationen av saltet. Men om lösningen innehåller 2-värda, eller till och med 3-värda joner, så blir jonstyrkan betydligt högre. Då sjunker aktivitetskoefficienten betydligt mera.

Den formella definitionen av pH bygger på vätejonens aktivitet:
pH = –log {H+}, där {H+} = γ [H+]

Omvänt får man:
{H+} = 10–pH

Indikator

Indikatorn känner av andra kemiska ämnen

En indikator är ett ämne som används för att visa på ett annat ämne. Indikatorns färg påverkas av om det finns mycket eller lite av ämnet i lösningen.

Typiskt är att indikatorer har en mycket stark färg. Tack vare den starka färgen behöver man bara tillsätta en liten mängd av indikatorn. Det har fördelen att man inte påverkar lösningen så mycket. För att indikatorn ska ändra färg krävs nämligen att den reagerar med det ämne som den ska påvisa. Då förbrukas lite av just detta ämne. Men när indikatortillsatsen är liten så blir också denna påverkan liten.

Det finns många sorters indikatorer. Några huvudtyper är:

Indikatorn avslöjar jämviktsläget

Indikatorer deltar i jämviktsreaktioner och därför kan ge information om den kemiska miljön, t.ex. om den är övervägande sur eller basisk, övervägande reducerande eller oxiderande, övervägande rik eller fattig på komplexbildande ämnen.

pH-indikatorer reagerar med vätejoner, H+, i jämvikten
HInd ⇄ Ind- + H+

Principen vid jämviktsreaktioner är att partiklar som finns i stor mängd tenderar att förbrukas i reaktionen. På motsvarande sätt tenderar partiklar som finns i liten mängd att bildas i reaktionen.

I en sur lösning är det gott om vätejoner. Jämvikten ovan förskjuts då åt vänster för att förbruka vätejonerna. Samtidigt bildas formen HInd av indikatorn. Om vi tar BTB (bromtymolblått) som exempel, så är formen HInd starkt gul.

I en basisk lösning är mängden vätejoner mycket liten. Jämvikten ovan förskjuts då åt höger och formen Ind- av indikatorn bildas. I fallet med indikatorn BTB så är denna form starkt blå.

Värdet pKInd

pH-indikatorn BTB slår om vid pH 7,0, dvs. när vattenlösningen är neutral. Vid pH 7 finns det lika mycket av de två formerna, dvs. 50 % IndH och 50 % Ind-, av indikatorn. Färgen blir då grön som är en blandning av gult (IndH) och blått (Ind-).

Men de flesta pH-indikatorer byter färg vid andra pH än 7. Till exempel slår metylrött om vid pH 5,1. Det har att göra med indikatormolekylens förmåga att binda vätejoner. För att få ett mått på indikatorns omslags-pH har man definierat pKInd så att det är lika med det pH när färgomslaget sker. Vi har därför
pKBTB = 7,0
pKmetylrött = 5,1

Sambandet mellan pH, pKInd och halterna av de två formerna av indikatorn är
pH = pKInd + log10([Ind-]/[IndH]), där de raka parentestecknen [...] anger "koncentrationen av ...".

När [Ind-] = [HInd] förenklas uttrycket till
pH = pKInd + log10([Ind-]/[HInd]) =
pKInd + log10(1) = pKInd + 0 = pKInd

pH-indikatorns jämvikt

Indikatorn bromtymolblått
Bild: ©Svante Åberg

pH är ett mått på halten av vätejoner. Sambandet mellan pH och vätejonhalten är
pH = -log10[H+].

pH-indikatorn används för att ge en färgindikation på vilket pH som råder i lösningen.

En pH-indikator är i sig själv ett syra-baspar. Syraformen HInd och basformen Ind- står i jämvikt med varandra. pH-indikatorns jämvikt kan skrivas

HInd H+ + Ind-
syraform
av indikatorn
vätejon basform
av indikatorn

Övriga syror och baser i lösningen förekommer i mycket större mängder och styr därför lösningens pH. pKIind är det pH då indikatorn byter färg. Beroende på pH förekommer pH-indikatorn i sin syraform eller basform.

pHsyraformen HIndbasformen I-
pH < pKInd-2≈ 100 %≈ 0 %
pH = pKInd= 50 %= 50 %
pH > pKInd+2≈ 0 %≈ 100 %
generell formel
för varje pH
log10{[Ind-]/[HInd]} = pH - pKInd

[Ind-]/[HInd] = 10pH - pKInd

I praktiken förekommer båda formerna av indikatorn bara om pH ligger inom intervallet pKInd±2. Om pH = pKInd så förekommer indikatorn till 50 % som HI och till 50 % som I-. Indikatorns färg är då blandfärgen av syraformen och basformen.

Universalindikator

Genom att blanda indikatorer med olika pKInd så kan man få en färgskala med flera omslag på pH-skalan. Det är då möjligt att påvisa flera olika pH-värden i stället för bara se om pH ligger under eller över ett visst värde.

Yamadas pH-universalindikator från 1933 är en blandning av 0,025 g tymolblått, 0,060 g metylrött, 0,300 g bromtymolblått och 0,500 g fenolftalein löst i 500 ml etanol och sedan spädd med avjonat vatten till 1000 ml.

Rödkålsindikatorn

Antocyaninernas färger

Rödkål innehåller en stor mängd antocyaniner. De flesta röda, blåa och violetta färgerna i naturen orsakas av antocyaniner. Man kan hitta dem i kronblad, frukter och blad. På hösten när löven förlorar det gröna klorofyllet blir antocyaninerna synliga i de gul/röda löven.

Antocyaninerna är pigment som skyddar växterna från UV-strålning. Produktionen av klorofyll och vax har inte kommit igång hos unga plantor, därför ökar produktionen av antocyaniner för att skydda dem. Antocyaniner bildas i de yttre lagren av epidermis och därför lyckas de skydda växten från DNA skador i cellerna under epidermis.

Antocyaniner har två färgomslag, rött och blått. Antocyaninerna är röda i sur lösning, violetta i nära neutral och blåa i basisk.


Antocyaniner finns i många varianter. Cyanin är en av dem. De fungerar som pH-indikatorer med två olika färgomslag.
Bild: Svante Åberg

Beredning av rödkålsindikator

Det är enkelt att ställa i ordning rödkålsindikator. Strimla en färsk rödkål. Fyll en bägare eller liten kastrull med den strimlade rödkålen och tillsätt vatten så att det precis täcker rödkålen. Värm sedan försiktigt, men utan att koka. Sila sedan av rödkålssaften och häll den på glasburk. Låt svalna. Förvara sedan i kylen.

En variant av beredning är att blanda lika delar 2-propanol och vatten för extraktionen av rödkålssaften. Bered sedan rådkålssaften på samma sätt som beskrivet ovan, man använd blandningen av 2-propanol och vatten i stället för enbart vatten.

Om man vill förvara rödkålssaften riktigt långe, så kan man frysa in den.

Rödkålsindikatorns färger

En fördel med rödkålsindikatorn är att man får en färgskala som gör att man kan avläsa många olika pH-värden över hela skalan. Det beror på att antocyaninerna som man extraherar är en blandning av flera varianter med något olika omslag på pH-skalan. Hur skalan kan se ut ser du nedan. Skalan är ungefärlig eftersom det inte är exakt lika sammansättning av antocyaniner varje gång man bereder rödkålssaften.


När du använder rödkålsindikatorn kan du jämföra med färgskalan ovan. Den ger ett ungefärligt värde på pH i ditt prov.
Bild: Svante Åberg

Att använda rödkålsindikatorn

När man vill mäta pH, så tillsätter man tillräckligt av pH-indikatorn för att man ska kunna se en tydlig färg. Undvik att tillsätta mer indikator än som behövs. Man vill påverka pH så lite som möjligt, och då bör man inte späda ut provet med för mycket indikatorlösning.

Antocyaniner bryts ned i basisk miljö

Antocyaniner bryts ned i en starkt basisk lösning och förlorar då sin färg.


Figuren visar hur cyanidin bryts ned kemiskt vid höga pH. De små molekylerna som bildas är färglösa. (Antocyaniner bryts ned på motsvarande sätt)
Bild: Svante Åberg

När antocyaninerna i rödålsindikatorn bryts ned kvarstår en gul färg. Det beror på att det även finns antoxantin, som är närbesläktad med antocyaninerna. Antoxantiner är ofärgade vid neutrala pH men gula i basiska lösningar. De bryts inte ned vid höga pH. Därför kvarstår en gul färg när antocyaninen brutits ned.


När antocyaninerna bryts ned vid höga pH blir bara det gula pigmentet antoxantin kvar.
Bild: Svante Åberg

Bromtymolblått, BTB

En pH-indikator som slår om vid pH 7

Bromtymolblått, eller BTB som man oftast säger, är den vanligaste pH-indikatorn i skolan. Den är gul i sura lösningar när pH är under 7 och blå i basiska när pH är över 7. Färgomslaget sker alltså vid pH 7 och färgen är en blandning av gult och blått som ser grönt ut.

Olika pH-indikatorer slår om vi olika pH, inte nödvändigtvis vid pH 7. Men BTB slår faktiskt om vid pH 7, vilket är mycket praktiskt. Färgomslaget börjar synas vid pH 6 då en svagt grönaktig nyans hos det gula visar sig. På motsvarande sätt är pH 8 en ungefärlig övre gräns för när färgomslaget kan skönjas. Men den rent gröna färgen när 50 % av BTB-molekylerna är gula och 50 % är blå har man vid precis pH 7,0. Det pH-värde då indikatorn fördelas med 50 % på de två färgerna anges som pKInd (kan även heta pKa). För BTB är alltså pKInd = 7,0. Andra indikatorer har andra pKInd-värden. Exempelvis har fenolftalein pKInd = 9,7.

BTB-molekylen är övervägande opolär

Strukturen hos bromtymolblått visar
att den till stora delar är opolär.
Bild: ÓSvante Åberg

Molekylstrukturen för BTB är till stora delar opolär. Den löser sig därför lätt i något opolära lösningsmedel som t.ex. etanol. Lösligheten påverkas av formen. Den oladdade syraformen HInd är mer opolär än den laddade basformen Ind- vilket gör att saltet NaInd (Na+Ind-) av BTB är mer vattenlösligt än syraformen.

När man bereder indikatorlösning från pulver av syraformen av BTB bör man börja med att lösa pulvret i t.ex. 2-propanol. När BTB har löst sig kan man sedan späda med lika mycket avjonat vatten till dubbla volymen. Det är svårt att lösa syraformen av BTB direkt i vatten.


Bromkresolgrönt

är en pH-indikator med färgomslag vid pKa = 4,7. ...

Tymolblått

Tymolblått är en pH-indikator med två färgomslag, vid pKa1 = 1,65 och pKa2 = 8,9. ...

Fenolftalein

Fenolftalein är en vanlig pH-indikator i skolan. Den är ofärgad i sura och neutrala lösningar, men blir rosa i basiska lösningar. Omslaget från ofärgad till rosa sker kring pH 9,7. Något som de flesta inte vet är att fenolftalein blir varmt djupröd i mycket sura lösningar där pH är under 0.

Fenolftalein har använts som laxermedel i över ett århundrade. Laxermedel gör avföringen lösare under en tidsperiod på 3-4 dagar. Misstanke om att fenolftalein kan ha en cancerogen effekt gör att man numera undviker den i laxermedel.

Nygjuten betong innehåller kalciumhydroxid, så kallad släckt kalk. I kontakten med luftens koldioxid reagerar den och bildar kalciumkarbonat inom några timmar. Bildningen av kalciumkarbonat gör betongen starkare. För att testa betongen använder man fenolftalein. Kalciumhydroxiden har pH över 8,6 och ger rosa färg med fenolftalein. Men kalciumkarbonatet har pH kring 8,4, vilket gör att fenolftaleinet förblir ofärgat.

Jämvikten för fenolftalein mellan den ofärgade (H2In) och rosa (In2-) formen ovan innebär reaktion med två hydroxidjoner. Det är egentligen en reaktion i två steg med en hydroxid vardera gången, men man ser inte någon färgförändring i det första steget. Eftersom en indikator tillsätts i så liten mängd, så har det ingen praktisk betydelse att det går åt två hydroxidjoner.

Reaktionsstegen mer i detalj är följande:
H3In+ (varmröd) ⇄ H2In (ofärgad), pK0 = 0
H2In (ofärgad) ⇄ HIn- (ofärgad), pK1 = 9,05
HIn- (ofärgad) ⇄ In2- (rosa), pK2 = 9,5
In2- (rosa) ⇄ In(OH)3- (ofärgad), pK3 = 12

(Notera att uppgifter om pK-värdet för fenolftalein varierar något beroende på källa. Vanligen anges pK = 9.7, men i referensen till denna lista anges pK2 = 9.5: Se Acid–base reactions of phenolphthalein)

Det kan också verka konstigt att vi talar om hydroxidjoner i pH-jämvikten i stället för vätejoner. Det är fullt möjligt att skriva jämvikten som en reaktion med vätejoner, men det stämmer bättre med verkligheten att tala om hydroxid eftersom vattnet vid omslaget pH = 9.5 är basiskt.

Tymolftalein

Tymolftalein är en pH-indikator med färgomslag vid pKa = 9,9. ...

Metylorange

Metylorange är en pH-indikator med färgomslag vid pKa = 3,46. ...

Metlrött

Metylrött är en pH-indikator med färgomslag vid pKa = 4,95. ...

Fenolrött

Fenolrött är en pH-indikator med färgomslag vid pKa = 7,9. ...

Koldioxid-karbonatsystemet

Koldioxid tillsammans med vatten ingår i en serie former av kolsyra och karbonater som står i jämvikt med varandra. Förutom koldioxid och vatten som bildar kolsyra finns också syra-basjämvikterna mellan kolsyran och dess salter. Vi har följande:

CO2(g) CO2(aq) löslighetsjämvikt
CO2(g) + H2O(l) H2CO3(aq) jämvikt för bildning av kolsyra
H2CO3(aq) HCO3 + H+ syra-basjämvikt
HCO3 CO32– + H+ syra-basjämvikt

Den första jämvikten är en löslighetsjämvikt där koldioxidgas löser sig i vatten. Den andra jämvikten är en reaktion mellan koldioxid och vatten som bildar kolsyra. Den tredje och fjärde jämvikten är syra-basjämvikter där vätejoner ingår.

Alla dessa jämvikter är kopplade. Det innebär att en förändring i halten koldioxid i atmosfären fortplantar sig genom hela systemet så att till exempel halterna vätekarbonat och karbonat också påverkas.

Men eftersom vätejonerna också ingår i jämvikterna, så påverkas koldioxid-karbonatsystemet av sura och basiska ämnen i lösningen. pH är därför en viktig faktor.

Beräkningsexempel på koldioxid i jämvikt med vatten

Vi ska göra beräkningar på jämvikten mellan koldioxid i luften och kolsyra och karbonater i vatten. Värdena gäller för sötvatten vid rumstemperatur. Det är viktigt att känna till att jämviktskonstanterna är starkt beroende av temperatur och salthalt. Därför blir värdena annorlunda om man ska räkna på havsvatten eller kallare vatten.

Jämvikten mellan koldioxid i luften och i vattnet

Henrys lag tillämpad på koldioxid lyder KH = PCO2/[CO2(aq)] = 29,41 atm/(mol dm–3)

Koldioxidhalten 0,0387 % i luften vid 1 atmosfär ger PCO2 = 3,87·10-4 atm

Koncentrationen löst koldioxid i vattnet är då [CO2(aq)] = PCO2/K = 3,87·10-4 atm / (29,41 atm/(mol dm–3)) = 1,316·10-5 mol dm–3 ≈ 1,3·10-5 mol dm–3

Jämvikten mellan löst koldioxid i vattnet och kolsyra

Jämviktskonstanten för bildningen av kolsyra är K = [H2CO3(aq)]/[CO2(aq)] = 1,3·10-3

Halten kolsyra blir då [H2CO3(aq)] = [CO2(aq)] · 1,3·10-3 = 1,316·10-5 mol dm–3 · 1,3·10-3 = 1,711·10-8 mol dm–3 ≈ 1,7·10-8 mol dm–3

Första protolyssteget av kolsyran

Jämviktskonstanten för bildningen av vätekarbonat ur kolsyran är KA1 = [H+][HCO3]/[H2CO3(aq)] = 2,00·10-4 mol dm–3

Halten vätekarbonat blir då [HCO3] = 2,00·10-4 mol dm–3 · [H2CO3(aq)] / [H+]) = 2,00·10-4 mol dm–3 · 1,711·10-8 mol dm–3 / [H+] = 3,421·10-12 (mol dm–3)2 / [H+]

Antag att pH är 8,14, vilket innebär [H+] = 10-8.14 mol dm–3

Vi får [HCO3] = 3,421·10-12 mol dm–3 / [H+] = 3,421·10-12 (mol dm–3)2 / (10-8.14 mol dm–3) = 4,723·10-4 mol dm–3 ≈ 4,7·10-4 mol dm–3

Andra protolyssteget av kolsyran

Jämviktskonstanten för bildningen av karbonat ur vätekarbonatet är KA2 = [H+][CO32–]/[HCO3] = 4.69·10-11 mol dm–3

Halten karbonat blir då [CO32–] = 4,69·10-11 mol dm–3 · [HCO3] / [H+] = 4,69·10-11 mol dm–3 · 4,723·10-8 mol dm–3 / (10-8.14 mol dm–3) = 3,057·10-6 mol dm–3 ≈ 3,1·10-6 mol dm–3

Försurning av haven

Halterna i atmosfären

Koldioxidhalten i atmosfären är mycket låg, bara cirka 0,04 %, men har ändå stor betydelse i miljön. Dels är koldioxiden en växthusgas som höjer jordens temperatur, dels löser sig koldioxid lätt i vattnet och bildar kolsyra.

Halterna koldioxid i luften har ökat sedan industrialismen slog igenom och fortsätter att öka. Anledningen är att vi använder fossila bränslen som tidigare var gömda i marken och inte kom ut i atmosfären, men som nu adderas till den koldioxid som naturligt förekommer som en del av kolets kretslopp mellan växter och djur.

Löslighet och pH i vatten

Lösligheten för koldioxid i vatten är hög därför att den kolsyra som bildas när den reagerar med vattnet sedan reagerar vidare och bildar vätekarbonat. Jämviktsprocesserna gör att det då frigörs plats för att ytterligare koldioxid ska lösa sig och bilda kolsyra. Eftersom kolsyran är en syra sänks pH i vattnet, det blir surare.

Organismer med kalkskelett påverkas

I havet lever många organismer med kalkskelett. Kalken är kemiskt sett kalciumkarbonat, ett basiskt ämne. Karbonatet i skelettet står i jämvikt med löst karbonat i vattnet. Jämvikten innebär att kalken i skelettet både avger och tar emot karbonatjoner från vattnet. Men när vattnet är surt förbrukas karbonat och bildar vätekarbonat, som är en något surare form av karbonat. Detta minskar tendensen för karbonat att bindas till kalkskelettet. Resultatet blir att organismens skelett har svårt att växa till och djuret lider, överlever kanske inte.

Exempel på djur med kalkskelett är musslor, krabbor, koraller, med flera. Speciellt korallreven är illa ute. De utsätts dels för surare vatten, dels för förhöjda temperaturer som de inte tål. Dessutom är korallreven mycket långlivade kolonier som byggs upp under tusentals år och som inte klarar plötsliga förändringar i miljön.

Korallreven är mycket viktiga ekologiska system som ger skydd och underlag för otaliga arter av djur och växter. Den biologiska produktionen på reven är mycket stor. Om reven dör, så försvinner till exempel en stor del av fisken i haven.

Kolets kretslopp i havet och atmosfären

Det uppskattas att cirka 30-40 % av människans utsläpp av koldioxid absorberas av haven och andra vattendrag. Under perioden mellan år 1751 och 1996 beräknar man att ytvattnet i haven har minskat sitt pH från cirka 8,25 till 8,14. Det motsvarar en ökning av vätejonhalten [H+] med 35 %.

Det finns ett ständigt utbyte av koldioxid i sina olika former mellan atmosfären och havet, mellan vatten på olika djup, och mellan sedimenterat och löst kol. Man brukar talar om "koldioxidens biologiska och fysikaliska pumpar".


CO2-cykeln i havet och atmosfären.
CC BY-SA 2.5

Luft

Atmosfären

Luften är den atmosfär som omger jorden och som vi andas. Luftlagret kring jordklotet är tätast vid jordytan, men tunnas successivt ut innan det övergår i rymden. Man brukar säga att atmosfären är 100 km tjock, därefter är man ute i rymden. Men det finns spår av jordens atmosfär ända upp till 1000 km höjd. Det kan verka som att atmosfären är väldigt tjock, men i jämförelse med jordens storlek är luftlagret bara en tunn hinna.

Sammansättningen hos torr luft är:

kväve (N2)78,08 %
syre (O2)20,95 %
argon (Ar)0,93 %
koldioxid (CO2)0,04 %
diverse ädelgaser, väte, mm....

Vattenångan i luften

I tabellen finns inte vattenånga med. Andelen vattenånga är variabel och beror främst på temperaturen. På sommaren är halten vattenånga i atmosfären mycket högre än på vintern. Den totala mängden vatten i luften motsvarar i genomsnitt bara 25 mm regn om allt vatten i atmosfären på hela jorden skulle falla ned som regn samtidigt.

Den tidiga atmosfären

Luften har inte alltid haft den sammansättning den har nu. När jordklotet nyss hade svalnat, efter att solsystemet skapats, fanns inget syre. Atmosfären bestod mest av koldioxid. Efter livets uppkomst ändrades successivt förhållandena. När fotosyntetiserande organismer producerade syre som slaggprodukt, var det till en början så att syret bands till järn och bildade rost. Men när järnet tog slut blev det överskott av syre som hamnade i atmosfären. Nya organismer som andades syre utvecklades. Under en period var syrehalten i atmosfären över 30 %, men sedan minskade det igen till dagens 21 %. Syrehalten i atmosfären fortsätter faktiskt att minska, något som har pågått under 1 miljon år, men minskningen är mycket långsam.

Luftens kvalitet

Vi är helt beroende av atmosfären. Människor och djur måste andas luften för att få syre. Syret skulle kunna ta slut om inte växter producerade syre med hjälp av energin i solljuset. Växterna andas i stället in koldioxid som vi andas ut, så växter och djur är beroende av varandra.

Luftens kvalitet är också viktig. Till exempel kan överskott av växthusgaser rubba jordens temperatur så att klimatet ändras och kanske går över styr. Föroreningar sprids också lätt med vindarna och skapar problem. Sura gaser orsakade stora försurningsproblem för ett antal årtionden sedan, men lyckligtvis har man tagit itu med problemet så att situationen med försurning inte är lika kritisk nu.

material på avancerad nivå kommer att läggas in här

Litteratur

  1. Carbon Dioxide, Chemical of the Week, Bassam Shakhashiri
    http://www.scifun.org/CHEMWEEK/CarbonDioxide2017.pdf (2017-03-10)
  2. Carbon dioxide in Earth's atmosphere, Wikipedia
    https://en.wikipedia.org/wiki/Carbon_dioxide_in_Earth%27s_atmosphere (2017-09-07)
  3. Ocean acidification, Wikipedia
    https://en.wikipedia.org/wiki/Ocean_acidification (2017-09-08)
  4. Carbon Dioxide and Carbonic Acid, Utah State university
    http://ion.chem.usu.edu/~sbialkow/Classes/3650/Carbonate/Carbonic%20Acid.html (2017-09-08)
  5. Dissolved Oxygen and Carbon Dioxide, Prof. Shapley, University of Illinois
    http://butane.chem.uiuc.edu/pshapley/GenChem1/L23/web-L23.pdf (2017-09-08)
  6. Lee R. Summerlin, Christie L. Borgford, Julie B. Ealy, Chemical Demonstrations - A Sourcebook for Teachers, Vol. 2, Second edition, p. 167, 1988, American Chemical Society, Washington, DC.
  7. Carl H. Snyder, The extraordinary chemistry of ordinary things, 1992, John Wiley & Sons, New York.
  8. C. Baird, Environmental chemistry, 1995, W. H. Freeman and Company, New York.
  9. Gleerups Utbildningscentrum AB, Lexikon i Kemi, 1976, 1:a upplagan, 6:e tryckningen, Gleerups Förlag, Malmö.
  10. Malvin D. Joesten, James L. Wood, World of Chemistry, second edition, 1996, Saunders College Publishing, USA.
  11. John A. Dean, Lange's Handbook of Chemistry, 13th edition, 1985, McGraw Hill, Inc.
  12. Naturvårdsverkets hemsida, Naturvårdsverket
    http://www.naturvardsverket.se/ (2003-05-27)
  13. Andel försurade sjöar, Naturvårdsverket
    http://www.naturvardsverket.se/index.php3?main=/dokument/fororen/kalka/forsur/surandel.html (2003-05-27)
  14. Utsläpp av försurande ämnen i Sverige 1980-1997, Naturvårdsverket
    http://www.naturvardsverket.se/dokument/fororen/kalka/forsur/sntrend.html (2003-05-27)
  15. Nedfall av svavel och kväve, Naturvårdsverket
    http://www.naturvardsverket.se/index.php3?main=/dokument/fororen/kalka/forsur/sndep.html (2003-05-27)
  16. MarkInfo, SLU, Uppsala
    http://www-markinfo.slu.se/ (2003-05-27)
  17. Vattenundersökninglådan, Kristianstads naturskola
    http://www.buf.kristianstad.se/kick/not/Vattenundersokning/index.htm (2003-05-27)
  18. Internationella försurningssekretariatet, Svenska miljönätet
    http://smn.environ.se/miljonat/katalog/medlem/t39.htm (2003-05-27)
  19. Svenska Miljönätets hemsida, Svenska Miljönätet
    http://www.svenskamiljonatet.se/ (2003-05-27)
  20. Causes, Effects, and Solutions of Acid Rain, Sarn Phamornsuwana
    http://www.geocities.com/CapeCanaveral/Hall/9111/DOC.HTML (2003-05-27)
  21. Acid - Base Indicators and Titrations, n-chemlib, Imperial College London
    http://www.ch.ic.ac.uk/vchemlib/course/indi/indicator.html (2003-05-27)
  22. Yamada universal indicator, California State University, Stanislaus
    http://science.csustan.edu/stkrm/Recipes/Recipes-Yamada.htm (2003-05-27)
  23. Yamada Universal Indicator, California State University, Dominguez Hills (CSUDH)
    http://www.csudh.edu/oliver/chemdata/yamada.htm (2003-05-27)
  24. Acid-Base Indicators, David Dice, Carlton Comprehensive High School
    http://www.carlton.paschools.pa.sk.ca/chemical/equilibrium/abindicators.htm (2003-05-27)
  25. The molecular basis of indicator color changes, General Chemistry Online!
    http://antoine.frostburg.edu/chem/senese/101/features/water2wine.shtml (2003-05-27)
  26. Acid-Base Indicators, Jim Clark, Chemguide
    http://www.chemguide.co.uk/physical/acidbaseeqia/indicators.html (2003-05-27)
  27. Acid-Base Indicators, About, Inc.
    http://chemistry.about.com/library/weekly/aa112201a.htm (2003-05-27)

Fler experiment


syror och baser
Att döda bakterier - kan Klorin & Javex va´ nå´t?
Badbomber
Brus-raketen
Den tunga koldioxiden
En märklig planta
Flaskor mun mot mun
Försvinnande bläck
Göra lim av kasein
Höna med gummiben?
Indikatorpärlor
Kemi i en plastpåse
Kemiskt snöfall
Löslighet och pH - En extraktion
Mentos-pastiller i kolsyrad läsk
Modellmassa av mjölk
Osmos i ett ägg
Pelargonens färg
pH i kokt mineralvatten
pH-förändringar vid fotosyntes
Regnbågens färger med Rödkåls-indikator
Saltkristaller av en aluminiumburk
Syror och baser i konsumentprodukter
Tag bort rostfläcken med det ämne som gör rabarber sura
Utfällning av aluminium
Utsaltning av alkohol i vatten
Varför svider det i ögonen när man skalar lök?
Varför äter vi Samarin?
Växtfärga med rödbetor enligt receptet från Västerbotten
Älskling, jag krympte ballongen

urval experiment under revidering
Badbomber
Bjud din jäst på mat
Blåsa ballong med hjälp av PET-flaska
Brus-raketen
Den bästa bulldegen
Den tunga koldioxiden
Diffusion av kopparjoner
Diffusionshastigheten hos ammoniak respektive väteklorid - en jämförelse
Eld - varför brinner det?
Elda stålull
En märklig planta
Gelégodis i vatten
Gör hårt vatten mjukt
Gör kopparslanten skinande ren - med redoxkemi
Hur gör man kakan porös?
Indikatorpärlor
Kemi i en brustablett
Kemi i en plastpåse
Koka vatten i en spruta
Ljuset under glaset
Mentos-pastiller i kolsyrad läsk
När flyter potatisen?
Osmos i ett ägg
Osmos i potatis
Pelargonens färg
pH i kokt mineralvatten
pH-beroende avfärgning av rödkål
pH-förändringar vid fotosyntes
Principen för dynamisk jämvikt
Pulversläckare
Regnbågens färger med Rödkåls-indikator
Syror och baser i konsumentprodukter
Tvätta i hårt vatten
Varför äter vi Samarin?
Vattenrening

vardagens kemi
Att döda bakterier - kan Klorin & Javex va´ nå´t?
Bestäm CMC för diskmedel
Blev disken ren?
Coca-Cola vs Coca-Cola light
Den bästa bulldegen
Den omöjliga tvålen - den är preparerad!
Diska med äggula
Eld - varför brinner det?
Eldprovet
Enzymaktivitet i ananas
Enzymer i Tvättmedel
Ett gammalt tvättmedel, del 1: Salt ur björkaska
Ett gammalt tvättmedel, del 2: Tvål ur saltet
Ett målande experiment - att rengöra en målarpensel
Falu rödfärgspigment ur järnvitriol
Framställ en detergent
Framställ låglaktosmjölk
Fruktköttet får solbränna
Färga ullgarn med svampar
Färgämnen i M&M
Gore-Tex, materialet som andas
Gör din egen limfärg
Gör din egen tandkräm
Gör ditt eget läppcerat
Gör hårt vatten mjukt
Göra lim av kasein
Hockey-visir
Hur fungerar en torrboll?
Hur gör man kakan porös?
Hur moget är äpplet?
Hur smakar salmiak?
Håller bubblan?
Karbidlampan
Kemi i en brustablett
Kemisk vattenrening
Majonnäs - en emulsion
Maskrosen som krullar sig
Modellmassa av mjölk
Myggmedel - hur funkar det?
Målarfärgens vattengenomsläpplighet
När flyter potatisen?
Olja som lösningsmedel
Optiska Vitmedel
Osmos i ett ägg
Osynlig gas
Pektin och marmeladkokning
Pelargonens färg
Permanenta håret
Pulversläckare
Rengöra silver
Rostbildning och rostskydd
Skär sig majonnäsen?
Smältpunkten för legeringen lödtenn
Snöflingeskådning
Superabsorbenter i blöjor
Syror och baser i konsumentprodukter
Såpbubblor
Tillverka din egen deodorant
Tillverka din egen glidvalla
Tillverka din egen tvål, del 1: Själva tvålen
Tillverka din egen tvål, del 2: Parfymera och färga tvålen
Tillverka ditt eget läppstift
Tillverka Falu rödfärg enligt gammalt recept
Tillverka papperslim
Tillverka rengöringskräm
Tvätta i hårt vatten
Utfällning av aluminium
Utvinna järn ur järnberikade flingor
Vad händer då något brinner?
Vad händer när degen jäser?
Vad innehåller mjölk?
Vad är det i saltet som smakar salt?
Vad är skillnaden mellan maskin- och handdiskmedel?
Varför färgas textiler olika?
Varför kan man steka i smör och olja men inte i lättprodukter?
Varför mörknar en banans skal?
Varför rostar järn och hur kan man förhindra det?
Varför slipper bilen varma yllekläder på vintern?
Varför svider det i ögonen när man skalar lök?
Varför äter vi Samarin?
Vattenrening
Visa ytspänning med kanel
Vispa grädde
Växtfärga med rödbetor enligt receptet från Västerbotten
Ägget i flaskan
Ärg på en kopparslant
Äta frusen potatis