Tillhör kategori: aggregationsformer, fysikalisk kemi, kemisk struktur, organisk kemi, kolföreningar, urval gammal version av experiment
Författare: Boel Granath, Svante Åberg
Introduktion Riktlinjer Säkerhet Materiel Förarbete Utförande Förklaring Kemisk bakgrund Fördjupning Litteratur Fler experiment
Tid för förberedelse: Försumbart
Tid för genomförande: 20 minuter
Antal tillfällen: 1
Säkerhetsfaktor: Utföres med normal varsamhet
Svårighetsgrad: Busenkelt
Ett snabbt och roligt sätt att se hur plast återgår till tidigare form. Dessa platta yoghurtburkar kan sedan användas som exempelvis glasunderlägg. En kul grej att göra hemma med barn i olika åldrar även vuxna blir fascinerade.
Detta experiment kan vara ett sätt att introducera området plaster i kemiundervisningen. Experimentet är tänkt som ett elevförsök. Försöket kan göras först och sedan kan diskussion om vad som händer och varför tas upp. Alternativt kan man prata om plaster, härdplaster, termoplaster (amorfa- och kristallinstrukturer), plastminne, polystyren och sedan utföra experimentet. Arbetsordningen är valfri.
Normalt avges inga gaser av plasten vid uppvärmningen, men skulle det bli för hett bör du inte andas in ångorna.
Vill man inte ha kvar de platta yoghurtburkarna kan de kastas i plaståtervinningen eller med de vanliga hushållssoporna.
Inget förarbete.
![]() |
Foto: © Svante Åberg |
Denna typ av burkar tillverkas av polystyrengranulat som strängsprutas till en folie. Ur folien varmformas, vid cirka 150 °C, burkar som sedan klipps ut ur folien. Dessa dekoreras därefter.
När man återuppvärmer burkarna återgår de till sin ursprungliga folieform, detta kallas för plastminne. Plaster har ett envist minne för varje formförändring som de genomgått i tjockflytande tillstånd, inte vätsketillstånd.
Polystyren (pdb) är en termoplast. De burkar vi använder i experimentet är den amorfa polymeren, som är formbeständig vid rumstemperatur. Den franske kemisten Bonastre upptäckte 1831 polystyren men materialet fick praktisk först betydelse hundra år senare. Polystyren i ren form är en glasklar och något styv plast, som börjar mjukna vid 70 °C och har en densitet på 1050 kilogram per kubikmeter (dvs 1,05 g/cm3). De vanligaste sätten att forma polystyren är formsprutning, varmformning och strängsprutning av plasten.
![]() |
Foto: Ó Svante Åberg |
Polystyren är en vinyl-polymer, dvs kolkedjan i monomeren styren består av två kol med en dubbelbindning emellan. På den sitter en fenylgrupp. Vid polymerisationen bryts dubbelbindningen och kopplas vidare till nästa monomer osv.
Polystyren ingår också som en komponent i ett slags gummi som kallas poly(styren-butadien-styren), eller SBS-gummi. Det är ett hårt, slitstarkt gummi som används till bland annat skosulor och bildäck.
Plaster som värms når en temperatur, ”glass transition temperature” (Tg), då de övergår från att vara hårda och spröda till plastiska och mjuka. Tg för polystyren är en bit under 100 grader, dvs. långt över rumstemperatur. Därför är polystyren hård vid normal temperatur.
Vissa plaster har förutom fasövergången som sker vid Tg även en högre temperatur, Tperm, som när den överskrids leder till att plasten kan omformas permanent. Det sker därför att alla bindningar mellan molekylkedjorna bryts så att plasten blir viskös. Plasten kan alltså gjutas om till en ny form som blir permanent när den åter svalnar under Tperm.
För temperaturer mellan Tg och Tperm gäller att plasten visserligen kan omformas, men polymerkedjorna sträcks bara utan att ”släppa greppet”. Plasten är elastisk och återtar spontant sin ”permanenta” form. Men genom att hålla plasten deformerad medan den svalnar under Tg, så behålls den deformerade formen. Minnet finns dock kvar i materialet. Om plasten på nytt värms över Tg kommer den spontant att återta sin ”permanenta” form.
Yoghurtburkarna tillverkas ur plana polystyrenskivor. Under uppvärmning över Tg pressas skivorna till burkform och får svalna. I vårt experiment värmer vi plasten över Tg och därmed blir plasten tillräckligt mjuk för att de inre spänningarna ska dra tillbaka den till sin plana, ”permanenta” form.