Stärkelse och vatten - fast eller flytande?

Tillhör kategori: fysikalisk kemi, livsmedel

Författare: Svante Åberg

Introduktion Riktlinjer Säkerhet Materiel Förarbete Utförande Förklaring Kemisk bakgrund Fördjupning Litteratur Fler experiment

Tid för förberedelse: Försumbart

Tid för genomförande: 20 minuter

Antal tillfällen: 1

Säkerhetsfaktor: Ofarligt

Svårighetsgrad: Busenkelt

Introduktion

Vilka egenskaper har en blandning av stärkelse och vatten? Försöket visar på de ovanliga egenskaperna hos stärkelsemassa och är en jättebra aktivitet som låter elever av alla åldrar själva prova och göra iakttagelser.

Riktlinjer

Experimentet bör göras som elevförsök där alla själva verkligen får känna på och leka med materialet.

Säkerhet

Experimentet är helt ofarligt.

Överblivet material kan spolas ned på toaletten eller kastas i soppåsen.

Materiel

Huvudexperimentet

Variationer av experimentet

Förarbete

Inget förarbete krävs.

Utförande

  1. Ställ en kopp stärkelse i den rena pajformen.
  2. Använd fingrarna för att blanda, tillsätt sakta vatten tills en seg vätskeliknande konsistens erhållits. Den sega vätskan rinner sakta ur din hand, men när du slår den hårt stänker den inte. Sätt till mera stärkelse om du har tillsatt för mycket vatten, tills du har fått rätt konsistens.
  3. Dela massan i bitar och överför den till andra formar och koppar.
  4. Studera egenskaperna hos massan genom att prova följande:
    • Klappa massan med fingrarna.
    • Häll massan och klipp strängen med en sax.
    • Gnugga lite av massan mellan fingrarna och känn hur den blir mjölig.
    • Skär massan i formen i skivor med en kniv och se hur den flyter ihop igen.
    • Rulla massan till en boll och se hur den blir platt.
    • Placera en bit metall, trä eller ett plasföremål på massan och se hur det sjunker ned.
    • Slå på massan i formen med din hand.

Variation: Undersökning med hjälp av ballong

Variation: Färg

Blanda några droppar karamellfärg i stärkelsemassan för att ge den färg.

Förklaring

Stärkelsemassan är en suspension av stärkelse i vatten. Den har egenskaper både som fast ämne och vätska. Den är en icke-Newtonsk vätska, vilket betyder att den inte uppför sig som en typisk vätska.

Massan flyter som en vätska men går sönder i bitar som ett fast ämne. Den ser blöt ut men blir mjölig när du gnuggar den mellan fingrarna. Den motstår plötsliga slag, men inte vikten av ett föremål som ligger på dess yta. Med andra ord, den tenderar att "hålla emot" när den utsätts för snabba formförändringar men flyter sakta, och nästan motståndslöst, om den får tid på sig. Viskositeten hos massan ökar när den utsätts för tryck. Andra vanliga icke-Newtonska vätskor är målarfärg och ketchup.

Kemisk bakgrund

Vy för utskrift av kemisk bakgrund och fördjupning

Reologi

Reologi är läran om flöden och deformationer hos material och beskriver sambandet mellan krafter, deformation och tid.

Ulf Bolmstedt har gjort en bra översikt om reologi varifrån mycket av följande material har lånats.

Newtonska vätskor

Hos Newtonska vätskor är viskositeten bara beroende av temperaturen. Däremot har flödeshastigheten eller tiden ingen inverkan.

Exempel på Newtonska vätskor är

Icke-Newtonska vätskor

Hos icke-Newtonska vätskor inverkar flödeshastigheten på viskositeten. Det har alltså betydelse hur snabbt du rör om i vätskan för hur tjockflytande den är. För vissa vätskor påverkar tiden viskositeten, för andra inte.

Tidsoberoende icke-Newtonska vätskor

Här är några exempel på icke-Newtonska vätskor som inte förändrar sin viskositet med tiden:

  • Dilitanta ämnen (ökar sin viskositet med ökande flöde):
  • Pseudoplastiska ämnen (minskar sin viskositet med ökande flöde):
  • Plastiska ämnen (blir viskösa först när kraften överskrider ett visst värde):

    Massan av stärkelse och vatten blir hård när man snabbt försöker deformera den därför att viskositeten ökar med flödet. Ketchup däremot minskar sin viskositet med ökande flöde. När man häller ketchup ur flaskan rinner den först trögt, men när flödet väl kommit igång rinner den lättare. Det är därför som man kan få effekten "först händer ingenting, sedan ingenting och sedan kommer allt på en gång".

    Tidsberoende icke-Newtonska vätskor

    Här är några exempel på icke-Newtonska vätskor där även tiden inverkar på viskositet:

    Ett tixotropt ämne minskar sin viskositet med tiden. Många ämnen i den kemiska insdustrin och i livsmedelsbranschen är tixotropa. Vissa ämnen minskar sin viskositet med tiden på grund av att det bryts ned. Detta fenomen kallas reomalaxis. Exempel på tixotropa ämnen är:

    Hos ett reopektiskt ämne ökar viskositeten med tiden. Sådana ämnen är ganska sällsynta. Exempel på ett reopektiskt ämne är:

    Mätning av viskositet

    Bild: © Svante Åberg
    Viskositeten hos en vätska kan mätas genom att fylla en pipett med vätskan och sedan mäta hur lång tid det tar innan all vätska runnit ut. En annan metod är att släppa ned en kula i vätskan och mäta hur lång tid det tar innan kulan når bottnen. Det är lämpligt att ha vätskan i ett ganska högt kärl för att tiderna ska bli tillräckligt långa.

    Metoderna fungerar bara med Newtonska vätskor, dvs vätskor vars viskositeten är oberoende av flödeshastighet och tid. Man får bara ett relativt mått på viskositeten, men det är ett enkelt sätt att jämföra olika vätskor.

    Bild: © Svante Åberg
    En bättre metod är att sänka ned en roterande cylinder i en bägare med vätskan och mäta hur stor vridningskraften blir på bägaren. Det fungerar även för icke-Newtonska vätskor.

    Fördjupning

    Livsmedel

    Maten håller igång oss

    Livsmedel behövs för att hålla igång vårt biologiska maskineri. Det är via maten som vi får energi att röra oss, tänka, men också att växa och reparera våra celler i kroppen. Kroppens maskineri är oerhört komplicerat, men det klarar att styra flödena av både energi och näring till kroppens olika delar vid rätt tillfälle. Kroppen hanterar också att ta hand om de restprodukter som vi måste göra oss av med.

    Processerna i kroppen när maten bryts ned, fördelas, omvandlas och görs av med, är i grund och botten kemiska reaktioner som drivs av energin i maten. Maskinen är vår biologiska kropp, men de enskilda reaktionerna är kemiska. På så sätt kan man säga att vår kropp är en kemisk maskin.

    Matens ursprung

    Ursprungligen hittade vi vår föda i naturen. I det moderna samhället är de flesta livsmedlen processade på något sätt. Även livsmedel som inte är processade i sig är ofta odlade eller uppfödda med metoder som skiljer sig från det som sker i naturen. Syftet är att öka produktionen och att säkerställa kvalitén.

    Att livsmedlen inte är helt naturligt producerade behöver inte vara ett problem. Det är bra att vi kan producera mera med mindre resurser. Det är också bra att vi har koll på kvalitén. Men vissa saker är inte bra. Tillsatser som gör att livsmedlen får längre hållbarhet, ser mer aptitliga ut och smakar bättre är inte alltid nyttiga, även som det kan verka så.

    Grunden till all produktion av livsmedel är solens energi och växternas fotosyntes. I nästa steg kan djuren äta växterna och producera kött som vi sedan kan äta, men ursprunget är växterna. Men om inte djuren och människorna fanns, så skulle växterna till slut bli utan koldioxid som de behöver för sin fotosyntes. Djur och människor andas ut koldioxid. Kropparna bryts också ned till koldioxid och mineraler när de förmultnar. Detta tar växterna hand om, ofta med svamparna som mellanled. Det hela är ett kretslopp där både växter, svampar och djur ingår. Allt levande både äter och äts. Det som får kretsloppet att hålla igång är strålningen från solen.

    Tycke och smak

    Genom evolutionen har vi lärt oss att välja vad som är bra med hjälp av lukten och smaken. Oftast är det som vi gillar också nyttigt. När maten är skämd, brukar den börja lukta illa, vilket gör att vi inte äter det som kan göra oss sjuka.

    Men det vi tycker om är inte nödvändigtvis bra för oss. Sötma är en signal att maten är bra, vilket stämde väl när människan levde nära naturen och behövde den energi man kunde finna. Men nu finns socker i överflöd. Det blir för mycket av det goda, så att vi blir feta och får sjukdomar som karies och diabetes.

    Smaken för maten är också en kulturell fråga. Den mat vi lär oss tycka om från barnsben tycker vi oftast om resten av livet. Det finns också kulturella aversioner mot vissa typer av mat. I Sverige är vi inte vana att äta insekter, men insekter är förträfflig mat som är både nyttig och miljövänlig.

    material på avancerad nivå kommer att läggas in här

    Stärkelse

    Fotosyntesen bygger upp en energireserv av stärkelse

    Stärkelse bildas i alla växter genom fotosyntesen. Med hjälp av solljusets energi omvandlar det gröna klorofyllet i cellen koldioxid från luften och vatten från rotsystemet till den enkla sockerarten (monosackariden) glukos, som också kallas druvsocker. Den utgör byggstenarna till stärkelsen. Som en biprodukt bildas även syre.

    Solenergi + 12 H2O + 6 CO2 → C6H12O6 + 6 O2

    Om växten har gott om druvsocker kan det omvandlas till stärkelse. Stärkelse är lättare att spara och fungerar som växtens energilager.

    Stärkelsens uppbyggnad och förekomst

    Stärkelse och glykogen är exempel på polysackarider (poly = många). De är uppbyggda av ett stort antal monosackarider. När stärkelse ska bildas så sammanlänkas glukosmolekylerna till jättestora komplex. Stärkelse är näst cellulosa den vanligaste organiska substansen på vår jord. Stärkelse förekommer i växterna främst i frön, rötter och rotknölar och utgör en näringsreserv för den spirande plantan.

    Det finns två former av stärkelse, amylos och amylopektin. Dessa stärkelsemolekyler bildar i huvudsak kristallina strukturer. Amylosen består av en enda kedja med 100 - 10 000 glukosenheter. I amylopektinet är glukoskedjan starkt förgrenad och molekylen består av cirka 100 000 glukosenheter. Dessa anses vara de största naturligt förekommande molekylerna.

    I växten förekommer stärkelsen i så kallade granuler, vilka har varierande storlek och utseende beroende på växslag. Dessa granuler är mycket små, endast några 1000-dels mm. Molekylstorleken i amylos och amylopektin varierar i olika växtslag, vilket förklarar de olika egenskaperna hos stärkelseenheterna.

    Svällningsegenskaper

    I stärkelsegranulen (stärkelsekornet) finns vatten bundet till ungefär 1/3 av stärkelsens vikt. På grund av den kristallina strukturen i granulen är stärkelsen olöslig i kallt vatten. Vid värmebehandling förklistras stärkelsen, det vill säga den sväller under upptagande av vatten. Granulerna läcker samtidigt ut amylos, medan amylopektinet förblir olöst i granulerna. Vid den fortsatta upphettningen börjar även amylopektin frigöras från granulerna.

    Svällningen av granulerna leder till viskositetsökning och genomskinligheten minskar. Man säger att stärkelsen gelatineras - bildar en gel. Viskositeten når sitt maximum när granulerna är maximalt uppsvällda utan att ha sönderfallit.

    Starttemperaturen för gelbildningen i de olika stärkelsesorterna är

    Vidare uppvärmning gör att granulerna sönderfaller när stärkelsen går i lösning. Samtidigt minskar viskositeten.

    Vid avkylning blir stärkelsegelen fastare, med undantag för potatisstärkelsen, som ger en tunn och klistrig gel. Mekanisk bearbetning, till exempel mycket kraftig vispning, påverkar också viskositeten så att gelen blir tunnare.

    Retrogradering

    Molekylerna i en stärkelselösning som svalnar har en tendens att kristallisera. Denna effekt är tydligast för amylos som har linjära kedjor som kan lägga sig vid varandra. Stärkelsekristallisationen benämns retogradering. Den retrograderade stärkelsen blir fastare och går till slut att dela med kniv, speciellt om andelen amylos i stärkelsen är hög.

    Vid retrograderingen har gelen en tendens att avge överskottsvatten. Det kan vara till fördel t ex när det gäller att få en pudding att stelna, men det kan vara till nackdel om det är önskvärt att så mycket vatten som möjligt ska vara bundet, som i mjukt bröd. Bröds åldrande förklaras delvis av den här effekten.

    Matspjälkning

    När vi tuggar kokt potatis eller bröd (som ju också värmebehandlats) blandas stärkelsen med saliv. Saliv innehåller ett ämne som påbörjar stärkelsens nedbrytning och maltos bildas. När födan når tolvfingertarmen spjälkas kvarvarande stärkelse av enzym från bukspott. Den bildade maltosen spjälkas slutligen till glukos (druvsocker) av ett enzym från tolvfingertarmens slemhinna. Glukosen upptas av blodet.

    Vid tillagning har stärkelse en benägenhet att bilda resistent stärkelse på grund av retrogradering. Denna stärkelse uppstår exempelvis vid kokning och efterföljande avsvalning av ris. Resistent stärkelse bildas även när bröd åldras. Resistent stärkelse bryts inte ner förrän i tjocktarmen vilket gör att den kan räknas som kostfiber.

    Modifierad stärkelse

    Stärkelse är framför allt en viktig ingrediens i många livsmedel, men används också i tekniska sammanhang, exempelvis som bindemedel i papper. Oftast är stärkelsen modifierad för att förbättra gelatiniseringsegenskaperna, men även löslighet, tålighet mot temperaturförändringar, hållbarheten och andra egenskaper kan förbättras. Modifieringen kan ske med mekanisk bearbetning, men hjälp av enzymer eller på kemisk väg. Ett exempel på modifierad stärkelse är dextrin (E1400), som är en löslig form av stärkelse.

    Glykogen kallas ibland djurstärkelse

    Våra celler kan också lagra druvsocker. Druvsockermolekylerna kopplas då ihop till så kallad glykogen och utgör vår näringsreserv. Glykogen lagras i våra muskler och i levern där det snabbt kan sönderdelas till druvsocker när vi behöver energi. Trots att glykogen är uppbyggd av glukosmolekyler precis som stärkelse så är det inte stärkelse, men har likheter med framför allt amylopektinet i stärkelsen. En glykogenmolekyl kan innehålla 6 000-30 000 glukosenheter.

    Amylos och amylopektin är två former av stärkelse

    Stärkelse hör till gruppen kolhydrater och mer än hälften av allt kolhydrat vi människor får i oss kommer från stärkelse. Stärkelse finns i två olika former; amylos och amylopektin.

    Amylos är ogrenad stärkelse
    Bild: © Svante Åberg

    Amylopektin är grenad
    Bild: © Svante Åberg

    Båda formerna är polymerer av glukos. Skillnaden är att amylos är rak medan amylopektin är grenad. I amylos är glukosenheterna kopplade till varandra med a-1,4-bindningar. Amylopektin har en a-1,6-bindning med jämna mellanrum, vilket medför att den blir grenad. Amylopektin liknar på det viset glykogen, som är en lagringsform av stärkelse. Glykogen är dock ännu mer grenad än amylopektin. I både amylos och amylopektin är syrebryggorna vända åt samma håll. Det gör att stärkelsemolekylen blir spiralvriden.

    Mer om stärkelsegelatinisering

    Ett välkänt fenomen vid livsmedelstillverkning och matberedning är stärkelsegelatiniseringen. Om vi exempelvis värmer någon viktprocent potatisstärkelse i vatten till ca 60 °C bildas en transparent och förhållandevis fast gel. Vad som verkligen händer vid stärkelsens gelatinisering har klarlagts under senare år, och vi skall här söka ge en molekylär beskrivning av fenomenet.

    Stärkelsekornen (granuler) innehåller ett kanalsystem där vatten och andra små molekyler (t ex jod och jodidjoner) lätt kan röra sig. Vid temperaturer under gelatiniseringen sker även en viss svällning i samband med vattenupptagning i kornen (en ökning av diametern med upp mot 30% har rapporterats). Troligen är det de mer amorfa (amorf = strukturlös) skikten i stärkelsekornen som sväller vid denna vattenupptagning. Det som sedan händer, i närvaro av vatten i överskott vid cirka 60 °C, är att amylosmolekyler plötsligt börjar läcka ut från kornen, och samtidigt tränger vatten in i stärkelsekornen. Den kristallina strukturen går då förlorad. Blockeras amylosläckaget kan hela gelatiniseringen avstanna.

    En färdigsvälld gel består av kraftigt förstorade stärkelsekorn vilka i sig har en gelstruktur dominerad av amylopektin i vatten. Mellan kornen finns en kontinuerlig vattenfas med lösta amylosmolekyler. Stärkelsegelen är en aggregatgel - aggregaten är de svällda stärkelsekornen - i en kontinuerlig amyloslösning. Gelens reologiska egenskaper (= nästan fast, nästan flytande tillstånd) beror främst på aggregatens konsistensförhållanden och tätpackning samt den kontinuerliga amyloslösningens viskositet.

    Fördjupad teori om gelatinisering av stärkelse
    Övriga termiska omvandlingar

    Vid uppvärmning av stärkelse i vatten förekommer - förutom gelatiniseringen - ytterligare två omvandlingar.

    Den första toppen i kurvan är den irreversibla gelatiniseringen, och ytan under toppen är proportionell mot entalpin i omvandlingen. Toppen därefter förekommer endast när vattenmängden är otillräcklig för total gelatinisering, och anses motsvara en form av "smältning" av icke-gelatiniserade stärkelsegranuler. För potatisstärkelse krävs minst fyra vattenmolekyler per glukosenhet för att gelatinisering över huvud taget skall ske, och fullständig gelatinisering kräver 14 molekyler vatten/glukosenhet. Motsvarande siffror för vetestärkelse är 4 resp 20 vattenmolekyler/glukosenhet.

    Diagrammet visar hur mycket värme som måste tillföras vid olika temperaturer för att värma en blandning av 1 del vatten + 1 del vätestärkelse. En topp i diagrammet visar att det pågår en energikrävande process vid den aktuella temperaturen.

    Gelatiniseringstemperaturen är relativt konstant medan temperaturen för den andra omvandlingen ökar med avtagande vattenhalt (när vattenhalten i vetestärkelse varierar från 35 % till 45 % minskar temperaturen från 107 °C till 88 °C). Under ca 30 % vatten förekommer ingen gelatinisering.

    Vid ännu högre temperatur kan den tredje omvandlingen observeras. Denna omvandling är en slags "smältning" av amylos-lipidkomplexet, och omvandlingen är reversibel (omvändbar; som kan återgå till det ursprungliga tillståndet).

    Stärkelsegelens åldrande

    När en stärkelsegel lagras ändras den relativt snabbt på grund av tendensen till kristallisation. En gel med hög vattenhalt kan därför spricka, och geler med lägre vattenhalt, t ex ett brödinkråm, hårdnar vid lagring på grund av denna kristallisationsprocess. Kristallisationen går snabbast vid kylskåpstemperatur. Man bör därför inte lagra bröd i kylskåpet.

    Kristallisationen tycks ske av amylopektin inuti de gelatiniserade granulerna. Processen är reversibel vilket bl a framgår av att bröd som blivit hårt kan "färskas upp" genom uppvärmning till ca 70 °C.

    Polära lipiders effekt på stärkelsegelen

    Lipider, med endast en kedja och en polär grupp, har drastiska effekter på stärkelsegeler. En krämliknande stärkelsegel med klistrig (lång) konsisten förlorar omedelbart sin klistrighet genom tillsats av en liten mängd monostearin utspädd i vatten. Orsaken till detta fenomen är bildning av amylos-lipidkomplex. Effekten av denna komplexbildning blir att amylosmolekylerna i gelens kontinuerliga medium (kemiska miljö, lösning) fälls ut. Komplexet förlorar nämligen sin vattenlöslighet vid en viss kritisk mängd av lipidmolekyler per amylosmolekyl. Monoglycerider används som funktionell tillsats just för att reducera klistrighet i bl a pastaprodukter och i potatispulver.

    En annan effekt uppnås om lipiden tillsätts före gelatiniseringen.

    Modifierad stärkelse

    Det förekommer även vissa kemiska derivat (derivat = kemiskt förändrad variant) av stärkelse inom livsmedelsindustrin.

    Kallsvällande stärkelse är en vanlig stärkelseform i pulverprodukter som skall kunna färdigställas direkt genom blandning med vatten, t ex välling-, sopp- och såspulver. Den utgörs helt enkelt av gelatiniserad stärkelse som torkats. När vatten sedan tillsätts återbildas stärkelsegelen momentant.

    Ett flertal olika stärkelsetyper används inom livsmedelsindustrin. Potatisstärkelse ger en transparent gel och den bildar gel även vid mycket låga koncentrationer (ca 0,1 %). Vetestärkelse ger en ogenomskinlig gel, men till skillnad från potatisstär kelse krävs flera procent vetestärkelse för att man skall få en gel.

    Om man vill åstadkomma en stabil, klar och tjockflytande lösning som inte sätter sig till en gel bör man använda arrowrotens speciella stärkelse.

    Slutligen bör nämnas att huvuddelen av den stärkelse som tillverkas ur potatis och vete har tekniska användningar även utanför livsmedelsindustrin. Limning av papper är den dominerande användningen i vårt land, och etanoltillverkning är ett expanderande användningsområde ("Absolut" vodka bland annat).

    Litteratur

    1. R. Bartholomew, B. W. Tillery, Earth Science, 1984, 6:e upplagan, D. C. Heath, Lexington, MA.
    2. C. Schneider, Oolbleck, What do Scientists Do? - Teachers Guide, 1985, University of California, Berkley, CA.
    3. Rheology, Ulf Bolmstedt, Lunds Universitet
      http://www.rheoheat.se (2010-08-16)
    4. What is rheology?, Nordic Rheology Society
      http://www.sik.se/nrs/rheointro/Undre_reointro.htm (2007-04-23)
    5. Det amorfa tillståndet och Rheologi, Ångströmslaboratoriet, Uppsala universitet
      http://www.polymer.uu.se/bilder/Rheologi.pdf (2003-06-12)
    6. Fluid Mechanics: Stokes' Law and Viscosity, University of Kentucky
      http://www.engr.uky.edu/~egr101/ml/ML3.pdf (2003-06-12)
    7. Dropping the Ball, Michael Fowler, University of Virginia
      http://www.phys.virginia.edu/classes/152.mf1i.spring02/Stokes_Law.htm (2003-06-12)
    8. Rheology Primer for Hydrocolloid Science, Martin Chaplin, Water Structure and Behavior
      http://www.lsbu.ac.uk/water/hyrhe.html (2007-04-23)
    9. Main page, Wikipedia
      http://en.wikipedia.org/wiki/Main_Page (2007-04-23)

    Fler experiment


    fysikalisk kemi
    Avdunstning och temperatur
    Bestäm CMC för diskmedel
    Bestämning av antalet kristallvatten i kopparsulfat
    Blandningar av lösningsmedel
    Blå himmel och röd solnedgång
    Blåsa ballong med hjälp av PET-flaska
    Brus-raketen
    Den frysande bägaren
    Den tillknycklade plåtburken
    Den tunga koldioxiden
    Diffusionshastigheten hos ammoniak respektive väteklorid - en jämförelse
    Diska med äggula
    En märklig planta
    Enzymaktivitet i ananas
    Enzymkinetik för katalas
    Ett glas luft
    Ett lysande experiment - Kemiluminiscens
    Ett målande experiment - att rengöra en målarpensel
    Flaskor mun mot mun
    Flyter isen i matoljan?
    Frigolit i aceton
    Fryspunktsnedsättning
    Försvinnande bläck
    Gasvolym och temperatur
    Gelégodis i vatten
    Gore-Tex, materialet som andas
    Gummi och lösningsmedel
    Gummibandets elasticitet
    Gör ett avtryck från papper till stearin
    Gör kopparslanten skinande ren - med komplexkemi
    Hockey-visir
    Hur fungerar en torrboll?
    Hur mycket vatten finns i maten?
    Håller bubblan?
    Identifiera plasten
    Kemisk jämvikt hos ett osynligt bläck
    Kemiskt snöfall
    Klorofyllets röda fluorescens
    Koka vatten i en spruta
    Kondomen i flaskan
    Kristallodling
    Kristallvatten i kopparsulfat
    Ljuset under glaset
    Lödtenn 60
    Löslighet och pH - En extraktion
    Maizena gör motstånd
    Majonnäs - en emulsion
    Maskrosen som krullar sig
    Matoljans viskositet och omättade fettsyror
    Mentos-pastiller i kolsyrad läsk
    Molnet i flaskan
    Målarfärgens vattengenomsläpplighet
    Mät CMC med hjälp av droppstorleken
    När 1 plus 1 inte är 2
    När flyter potatisen?
    Olja som lösningsmedel
    Osmos i ett ägg
    Osmos i potatis
    Osynlig gas
    pH i kokt mineralvatten
    Platta yoghurtburkar
    Salta isen
    Saltat islyft
    Se genom papper
    Smältpunkten för legeringen lödtenn
    Snöflingeskådning
    Såpbubblor
    Tillverka din egen glidvalla
    Tillverka en ytspänningsvåg
    Trolleri med vätskor
    Undersök en- och flervärda alkoholer
    Utfällning av aluminium
    Utsaltning av alkohol i vatten
    Varför slipper bilen varma yllekläder på vintern?
    Varför smäller inte ballongen?
    Vattenrening
    Vattenvulkan
    Visa ytspänning med kanel
    Vispa grädde
    Värmeutvidgning
    Åka hiss
    Ägget i flaskan
    Älskling, jag krympte ballongen

    livsmedel
    Bjud din jäst på mat
    Blev disken ren?
    Blå himmel och röd solnedgång
    Coca-Cola vs Coca-Cola light
    Den bästa bulldegen
    Diska med äggula
    Doft och stereoisomeri
    Enzymaktivitet i ananas
    Enzymkinetik för katalas
    Flyter isen i matoljan?
    Framställ låglaktosmjölk
    Fruktköttet får solbränna
    Fruktmörade proteiner
    Gelégodis i vatten
    Göra lim av kasein
    Hur gör man kakan porös?
    Hur moget är äpplet?
    Hur mycket vatten finns i maten?
    Höna med gummiben?
    Innehåller koksaltet jod?
    Kallrörd vaniljkräm och saliv
    Kan man tapetsera med abborrar?
    Koka Cola
    Koka knäck
    Maizena gör motstånd
    Majonnäs - en emulsion
    Massverkans lag och trijodidjämvikten
    Matoljans viskositet och omättade fettsyror
    Mentos-pastiller i kolsyrad läsk
    Modellmassa av mjölk
    Olja som lösningsmedel
    Osmos i ett ägg
    Osmos i potatis
    Pektin och marmeladkokning
    Popcorn
    Regnbågens färger med Rödkåls-indikator
    Skär sig majonnäsen?
    Släcka fett på rätt sätt
    Syror och baser i konsumentprodukter
    Testa C-vitamin i maten
    Utvinna järn ur järnberikade flingor
    Vad händer när degen jäser?
    Vad innehåller mjölk?
    Vad är det i saltet som smakar salt?
    Varför kan man steka i smör och olja men inte i lättprodukter?
    Varför mörknar en banans skal?
    Varför svider det i ögonen när man skalar lök?
    Vispa grädde
    Växtfärga med rödbetor enligt receptet från Västerbotten
    Äta frusen potatis