Tillhör kategori: vardagens kemi
Författare: Svante Åberg
Introduktion Riktlinjer Säkerhet Materiel Förarbete Utförande Förklaring Kemisk bakgrund Fördjupning Litteratur Fler experiment
Tid för förberedelse: 10 minuter
Tid för genomförande: 30 minuter
Antal tillfällen: 1
Säkerhetsfaktor: Utföres med normal varsamhet
Svårighetsgrad: Kräver viss labvana
Deodoranter kan fungera på olika sätt. De kan absorbera lukten, de kan hindra att lukten uppstår genom att vara bakteriedödande eller de kan dölja lukten genom att tillföra andra aromer. Här får du ett par recept på deodoranter som verkar genom att ta upp hudens överskott av fukt och bryta ner fetter i svetten. Då får bakterierna mindre att mumsa på och mår inte så bra.
Experimentet görs bäst som elevförsök, gärna i hemmet.
Konserveringsmedlet benzoin (ett växtextrakt) ska förvaras oåtkomligt för små barn. För övrigt ingår inga farliga kemikalier.
Överblivna ingredienser kan kastas med hushållsavfallet. Man bör inte spola ned olja och vaselin i avloppet eftersom det inte är vattenlösligt. Soda, däremot, kan sköljas ned i avloppet.
Kommentar: Enligt tips från Crearome [1] kan Maizenamjöl användas i stället för "arrowroot" i det amerikanska receptet. Maizena™ är gjord på raffinerad majsstärkelse. Arrowroot är en växt som heter Maranta arundinaceae på latin och mjölet som tillverkas ur den används på samma sätt som majsstärkelse i matlagningen.
Det krävs inget förarbete utom att skaffa ingredienserna.
Kommentar: Gör ett vattenbad så här:
Deodoranter har till uppgift att dölja eller ta bort kroppslukt. Deodoranterna som beskrivs här läggs på som en salva.
Natriumvätekarbonatet i deodoranten har förmågan att bryta ner fetterna på huden och i svetten. Bakterierna får då mindre att leva på. Vaselinet respektive den vegetabiliska oljan gör salvan lätt att stryka på och huden smidig. Talkpulver och Maizenamjöl (majsstärkelse) ger fastare konsistens åt deodoranten men hjälper framför allt till med att ta upp fukt. Benzoin är ett hartsextrakt från ett träd i Sydostasien. Benzoin har bakteriedödande egenskaper och fungerar som konserveringsmedel.
Antibakteriella medel i deodoranten har förmågan att döda bakterier. Därigenom angrips själva orsaken till lukten, nämligen bakterierna som lever på ämnena i den svett som huden utsöndrar. Lukten kommer nämligen inte från svetten utan från de avfallsprodukter som bakterierna producerar. Ett ofta använt antibakteriellt medel är triclosan och klorhexidin. År 1987 ifågasatte man dock säkerheten hos triclosan. I triclosan kan nämligen finnas små mängder förorening av dioxin, som är giftigt. Man har därför börjat återgå till mer traditionella medel med antibaktriell verkan. De traditionella medlen har en egen doft och kan därför inte användas i alltför stor mängd. Ett sådant ämne med antibakteriell effekt är terpenalkoholen farnesol. Ett annat ämne som används är nisin. [4]
En antiperspirant är ett medel som förhindrar svettning. Det sker genom att man använder medel som får huden att dra sig samman och delvis täppa till svettkörtlarna. Vanligast är aluminiumklorider såsom aluminiumklorohydrat (Chlorohydrol). Blandningar av aluminium- och zinksalter används också men får inte förekomma i aerosoler eftersom de är giftiga vid inandning. [4]
Deodoranter kan naturligtvis även innehålla parfym som döljer kropsslukterna. Det är den allra äldsta metoden.
Bikarbonatet i deodoranten bidrar till att minska kroppslukterna. På grund av sina basiska egenskaper reagerar bikarbonatet med kroppsfettet när bakterierna bryter ned innehållet i svetten. Reaktionen är densamma som när man tillverkar tvål. Fettet bryts ned till glycerol och fettsyror som bildar salt med natriumjonerna. Det blir samtidigt vattenlösligt och kan då tvättas bort. Även kalciumkarbonat, CaCO3, har basiska egenskaper och kan användas på liknande sätt. [6]
Stärkelse är en sockerart sammansatt av många små sockerenheter till långa kedjor. Den används i matlagning och fungerar som upplagsnäring hos växterna. Stärkelse finns i stor mängd i majs, potatis och i sädesslagen.
Vanlig stärkelse är inte lösligt i vatten utan bildar en trögflytande pasta. Om stärkelsen upphettas löser den sig. Det sker t ex när man kokar kräm. Stärkelse kan också behandlas så att det blir mer vattenlösligt. Det sker genom att man bryter ner de långa kedjorna i kortare delar genom hydrolys. Stärkelsen behandlas med värme eller utsätts för syror. [7]
Oljan har samma funktion som vaselinet. Den gör huden smidigare. I många kulturer, t ex i Indien, är det vanligt att smörja in huden eller håret med olja. I Sverige har vi inte den vanan. Vi tvättade oss nämligen så sällan förr i tiden att kroppens eget fett var tillräckligt. När vi numera duschar och badar så ofta kan huden bli torr. Kosmetikaindustrin kan göra sig stora pengar på detta genom att sälja hudkrämer mm. som vi behöver i vårt torra vinterklimat.