Vattenvulkan

Tillhör kategori: aggregationsformer, fysikalisk kemi

Författare: Erika Persson, Jeanette Nilsson, Ann-Sofi Lindbäck

Introduktion Riktlinjer Säkerhet Materiel Förarbete Utförande Förklaring Kemisk bakgrund Fördjupning Litteratur Fler experiment

Tid för förberedelse: 10 minuter

Tid för genomförande: 10 minuter

Antal tillfällen: 1

Säkerhetsfaktor: Utföres med normal varsamhet

Svårighetsgrad: Kräver viss labvana

Introduktion

Vad händer när vatten med olika temperatur möts? I experimentet blir det till en effektfull vulkan.

Riktlinjer

Experimentet kan genomföras som elevexperiment.

Säkerhet

Om du bränner dig på hett vatten ska du kyla under rinnande kallvatten en lång stund.

Inga farliga ämnen ingår och avfallet kan hällas ut direkt i vasken.

Materiel

Förarbete

Inget förarbete

Utförande

  1. Häll kallt vatten till ¾ av den stora bägaren.
  2. Fyll E-kolven med ca 100 ml vatten och värm på platta eller över brännare.
  3. Färga det kokheta vattnet i E-kolven med några droppar karamellfärg.
  4. Sänk sakta ner E-kolven med varmt vatten i den stora bägaren med kallt vatten med hjälp av snöret eller gripklon.
Bild: © Svante Åberg

Förklaring

Varmt vatten tar större plats är kallt vatten därför molekylerna rör sig snabbare och knuffar undan varandra. Därför väger en liter varmt vatten mindre än en liter kallt vatten. Man säger att det varma vattnet har lägre densitet.

Det varma vattnet som färgats med karamellfärg stiger uppåt därför det är lättare. Det ser ut som en vulkan. Så småningom jämnas temperaturen ut när vattenvolymerna blandas. Då upphör också vattencirkulationen.

Kemisk bakgrund

Vy för utskrift av kemisk bakgrund och fördjupning

Vatten

Bild: © Svante Åberg

Vatten består av ett väte och två syre, vilket gör att vattenmolekylen är polär. Det innebär att den har en laddningsförskjutning med en positiv (vätena) och en negativ (syret) sida.

Vattnets densitet varierar med temperaturen. Vid +4 °C har vatten densiteten 1,000 g cm-3. Normalt är densiteten högre vid lägre temperaturer, så vatten borde ha högst densitet vid 0°C men i själva verket så har vatten högst densitet vid +4 °C.

Vattnet är alltså lättare nära fryspunkten är vid +4 °C. Orsaken till detta är att vätebindningarnas vinkling ger vattnet en hexagonal struktur, liknande is, och denna struktur är ganska lucker.


Vätebindning
Bild: © Svante Åberg

Vätebindning uppstår bara mellan väte och en starkt elektronegativ atom, kväve (N), syre (O) eller fosfor (P). Vätebindningen mellan H och O är den starkaste intermolekylära bindningen, 20 kJ/mol, som finns dvs den är starkare än dipol-dipol, jon-dipol samt van der Waalskrafterna. (Inom molekylen är O-H bindningen 436 kJ/mol).

Bilder: © Svante Åberg

Karamellfärg

Röd karamellfärg av märket Ekströms hushållsfärg innehåller vatten, glycerol (E422), rött färgämne (E120, karmin) och etanol. Färgen är lättlöslig i vatten och kan användas i livsmedel.

Det finns också andra livsmedelsfärger. Grön färg av märket Ekströms hushållsfärg innehåller vatten, glycerol (E422), gult färgämne (E104, kinolingult), blått färgämne (E131, patentblått VF) och etanol. Den gröna färgen är alltså en blandning av gult och blått.

Gul färg av märket Ekströms hushållsfärg innehåller samma komponenter som den gröna, med undantag för det blå färgämnet.

Hur karamellfärgen sprids

Konvektion

I början av experimentet när kallt och varmt vatten blandas dominerar konvektion vilket innebär att vattnet strömmar pga. olika densiteter hos varmt och kallt vatten. Det varma, lätta vattnet som innehåller karamellfärgen stiger. Samtidigt bildas en del virvlar som delvis blandar vattnet.

Konvektion i sjöar på grund av årstidsvariationerna i temperaturen

I djupare sjöar så uppstår under vintern och sommaren en temperaturskiktning av vattenmassorna p.g.a. vattnets olika densitet. Vattnet har högst densitet vid +4 °C vilket gör att djupa sjöar inte bottenfryser. Vattnet med temperaturen +4 °C lägger sig alltid på bottnen eftersom det är tyngst. Vintertid blir vattnet kallast direkt under isen eftersom det är lättare. Sommartid blir vattnet varmast vid vattenytan och ligger kvar där eftersom det också är lättare än bottenvattnet. Denna densitetsskillnad gör att vinden har svårt att blanda om vattnet på djupet och sjön blir temperaturskiktad.

Bild: © Svante Åberg
Konvektion i jordens inre - som att koka vatten på spisen

Konvektion sker också i jordens inre när magma pressas upp i övre manteln. I litosfären bildas s.k. magma kamrar dit magman ansamlas. Där har magman olika temperaturer beroende på hur nära jordens inre den befinner sig och därför uppstår konvektionsströmmar.

Konvektion sker också när man kokar vatten i en kastrull eftersom vattnet närmast plattan blir fortast varm och vattnet i pannan får då olika temperaturer som leder till cirkulation i vattnet. Däremot så sker konvektion inte när man värmer vattnet i mikrovågsugnen på grund av mikrovågorna värmer vattnet jämnt. Vattnet får då en jämn temperatur och konvektion kan inte ske.

Koka vatten i mikron ger ingen konvektion

Mikrovågsugnen skickar ut mikrovågor som värmer hela vattenvolymen ungefär lika mycket. Det innebär att det inte uppstår några temperaturskillnader och hela vattenvolymen har därför samma densitet. Utan densitetsskillnader får man inte heller någon konvektion.

Diffusion

Så småningom avstannar konvektionen i experimentet, men karamellfärgen sprids fortfarande med hjälp av diffusion ända till dess alla koncentrationsskillnader är utjämnade.

Diffusion är en följd av molekylernas slumpmässiga rörelser på molekylär nivå. Rörelsen tenderar att utjämna koncentrationsskillnader i lösningen. Diffusionen pågår hela tiden, men märks inte inledningsvis när konvektionen är stor. När temperaturen har utjämnats och konvektionen upphört är det diffusionen som dominerar. Detta fortsätter tills koncentrationsskillnaderna är utjämnade.

Fördjupning

Vatten

Ett ovanligt, men korrekt namn för vatten, är diväteoxid. Den kemiska formeln är alltså H2O. Vatten är det enda kemiska ämne som naturligt förekommer både i fast, flytande och gasform. Det är också ett av de absolut vanligaste ämnena på jorden.

Vattnets ovanliga egenskaper

Vatten har en ovanligt stor förmåga att lagra värme. Oceanerna spelar en viktig roll i jordens klimat genom att stabilisera temperaturerna. Vattenströmmarna i haven transporterar varmt vatten från ekvatorn mot polerna och kallt vatten från polerna tillbaka mot varmare områden. Dessa strömmar djupt ned i havet är som gigantiska osynliga floder som slingrar sig runt hela jordklotet. Strömmarna bidrar också till att transportera näring till områden där djur- och växtliv frodas i överflöd.

Vattnet är tyngst vid +4 °C.
Bild: © Svante Åberg

Vatten har den ovanliga egenskapen att när det fryser (stelnar), så får den fasta formen av ämnet lägre densitet än den flytande. Den lägre densiteten gör att is flyter ovanpå vatten. Tack vare det bottenfryser inte sjöar. I stället lägger sig isen som ett värmeisolerande täcke ovanpå sjöarna och fiskar, grodor och växter kan leva vidare i väntan på nästa vår. Snön som lägger sig ovanpå isen är extra värmeisolerande på grund av att den innehåller mycket luft. Snön är också fruset vatten, men snökristallerna gör att den inte packas så tätt.

Vatten är också ett ovanligt bra lösningsmedel. Det är ett polärt lösningsmedel, vilket innebär att det har förmågan att lösa ämnen som är mer eller mindre laddade. Det medför att vatten kan lösa salter ur jorden och berggrunden, men också att vatten kan lösa de många olika biologiska molekyler som finns i cellerna i djur och växter. Lösta ämnen kan diffundera, dvs. spridas ut i vätskan. Tack vare det kan olika molekyler träffa på varandra i cellvätskorna och reagera. Om molekylerna inte hade denna rörlighet skulle de biokemiska reaktionerna i kroppen stanna av och vi skulle varken kunna röra oss, tänka eller växa.

Vatten har ovanligt hög ytspänning. Ytspänningen gör vattendroppar runda, gör så att skräddare kan gå på vattenytan. Ytspänningen ger också kapillärkraft som hjälper träden kan "dra" upp vatten via sina kärl flera 10-tals meter. Det är mycket mer än när man har en vanlig sugpump. Då är 10 m den maximala höjden man kan pumpa vatten (beroende på att atmosfärstrycket inte motsvarar en högre vattenpelare än så).

Vattnet är livsnödvändigt

Vatten är ett av de allra viktigaste ämnena på jorden. Det är en av huvudbeståndsdelarna i de levande organismerna och i deras omgivning. En mycket stor del av de kemiska reaktionerna på jordytan sker i vattenlösning och detta gäller inte minst livsprocesserna. Vatten är också det oftast använda lösningsmedlet.

Vatten är en mycket stabilt ämne. Det vatten som finns på vår planet är därför till stora delar mycket gammalt, speciellt det som finns på stort djup i marken och bergen. Men trots att vatten är mycket stabilt så deltar det i de kemiska reaktioner som sker i samband med fotosyntes och respiration. Fotosyntes och respiration fungerar som ett kretslopp i naturen. I fotosyntesen kopplas vatten samman med koldioxid när sockerarter och andra organiska ämnen byggs upp. Stärkelse är exempel på en sockerart som växterna bildar för att lagra energi. Cellulosa och lignin som finns i veden är ett annat exempel.

När djur och människor äter växter förbränns maten och sönderdelas till vatten och koldioxid igen. Kretsloppet i naturen är ett nollsummespel där mängden vatten i stort sett inte ändras. Vattnet som binds i växter och djur kommer snart tillbaka ut i naturen igen och bildar moln, regn och vattendrag.

Eftersom vi är så beroende av vatten för att dricka och laga mat, tvätta oss, för bevattning av odlingsmark, i olika industriella processer med mera, så är vattenkvalitén viktig. Vanligen duger bara sötvatten. Men av allt vatten på jorden är bara en mycket liten del sötvatten. Och av sötvattnet är det mesta bundet i glaciärer. Visserligen har vi gott om rent sötvatten i vårt land, men i många länder är rent vatten en bristvara. Det är därför väldigt viktigt att vi inte förorenar det rena sötvatten som finns, utan är rädd om det och använder det på ett förståndigt sätt.

Vattnet blev referens för temperaturskalan

Vattnets fryspunkt är 0 °C och kokpunkten 100 °C vid normalt lufftryck. Det är ju praktiskt och enkelt med så jämna siffror. Det blev så därför att man valde vatten som referens när temperaturskalan skulle definieras på förslag av Anders Celsius åt 1742. I själva verket satte Anders Celsuis 0 °C vid kokpunkten och 100 °C vid fryspunkten, men senare insåg man att det var mer logiskt att ha det högre värdet när det var varmare. På förslag av Carl von Linné vände man på skalan efter Celsius död, så han Anders Celsius fick själv inte veta att det hade hänt.

När man sedan insåg att det finns en absolut nollpunkt på temperaturskalan definierade man Kelvin-skalan. Avståndet mellan värdena i Kelvin-skalan är exakt lika stort som i Celsius-skalan, men de har olika nollpunkter:
0 K = -273.15 °C och 0 °C = + 273.15 K

Vätebindningar karaktäriserar vattenmolekylen

Vätebindningarna i vatten.
Modifierad av Michal Manas, original av Qwerter (modell): CC BY-SA 3.0, bild

Vattnets polaritet är mycket hög. Polariteten beror på vätebindningar. Vätebindningen är en extra stark dipolbindning som håller samman de olika laddade ändarna hos två vattenmolekyler. Vattenmolekylens syre är lite minusladdad på grund av att syret drar till sig elektronerna i molekylen effektivt. De två vätena är lite plusladdade eftersom de inte drar till sig elektronerna lika bra och den positiva laddningen väteatomens kärna då överväger. Men som helhet är vattenmolekylen oladdad.

Vätebindningarna ger hög ytspänning

Tack vare vätebindningen attraherar vattenmolekylerna varandra extra mycket. Vätebindningarna får vattenmolekylerna att hålla samman i långa kedjor och nätverk, men det är bindningar som hela tiden bryts och återbildas. Styrkan i vätebindningen gör att både smältpunkten och kokpunkten är betydligt högre än man annars skulle förvänta sig.

Vätebindningen gör också att vatten har en ovanligt hög ytspänning. Ytspänningen är ett mått på den sammanhållande energin i vätskeytan.

Vinklad molekyl ger hexagonal struktur

I flytande vatten (vänster) är strukturen oordnad. I fast is (höger) är strukturen ordnad hexagonal och tar då större plats.
Bild: © Svante Åberg

Vätebindningen och det faktum att vattenmolekylen är vinklad gör att vatten i kristallform, dvs. is, har en hexagonal (sexkantig) struktur med tomrum inuti sexhörningarna. Dessa tomrum gör att isen har lägre densitet än flytande vatten.

Det normala är att densiteten hos en vätska ökar när temperaturen sjunker. Det beror på att molekylrörelserna blir mindre häftiga och molekylerna därför inte knuffar bort varandra lika mycket. Även vatten ökar sin densitet när temperaturen sjunker, men bara ned till +4 °C. Blir det ännu kallare minskar densiteten igen. Det beror på att den hexagonala strukturen som vätebindningarna och den vinklade vattenmolekylen orsakar börjar bildas så smått redan innan vattnet fryser till is.

Vattnets syra-basegenskaper

Vatten är ett amfotert ämne. Det betyder att vatten kan fungera både som syra och som bas. Vatten deltar därför i många syra-basreaktioner. Till exempel reagerar vatten med koldioxid och bildar kolsyra som sedan bildar vätekarbonat och karbonat. Det finns flera gaser som bildar syror tillsammans med vatten. Till exempel reagerar svaveltrioxid till svavelsyra och kvävedioxid reagerar med vatten till salpetersyra.

Surhetsgraden anges med pH. pH är definierat bara i en vattenlösning, så vatten är i praktiken universallösningsmedlet för syror och baser i kemiskt arbete.

Diffusion i lösning

Partiklarna rör sig slumpmässigt och spridds ut i hela volymen

Diffusion är ett resultat av partiklars slumpmässiga rörelser och leder till att partiklar sprids. Om det finns en hög koncentration av partiklar i ett område, så tenderar de att spridas till omgivningen. Det innebär att diffusionsriktningen går från områden med högre koncentration till områden med lägre koncentration. Det leder till att skillnaderna i koncentration utjämnas.

Koncentrationsgradienten påverkar diffusionshastigheten

En faktor som påverkar diffusionens hastighet är koncentrationsgradienten. Ju snabbare koncentrationen avtar i en riktning, desto snabbare blir masstransporten hos diffusionen. Det är en statistisk effekt, ett resultat av sannolikheter. Tänk dig att du har två rum med en dörr emellan. Ena rummet är fullpackat med folk, det andra är nästan tomt. Rent slumpmässigt så bestämmer sig en person av 10 att gå över till det andra rummet. Det är då många fler som lämnar det fullpackade rummet och går över till det nästan tomma än tvärtom, helt enkelt för att det inte är så många som kan gå åt motsatt håll.

Högre temperatur ger snabbare diffusion

De slumpmässiga rörelserna är i själva verket termiska rörelser, dvs. värmerörelser som beror på temperaturen. Högre värme innebär snabbare rörelser med större rörelseenergi. De snabbare rörelserna vid högre temperatur medför också att diffusionen blir snabbare.

Längre fri sträcka mellan kollisionerna ger snabbare diffusion

En partikel som kan röra sig långa sträckor innan den kolliderar och byter riktning, kan förflytta sig snabbt från en plats till en annan. I en gas är det långt mellan partiklarna. Därför är diffusionen i gaser snabb.

Men i vätskor är det mycket trångt om utrymmet, så partiklarna kolliderar i stort sett omgående när de rör sig. De byter därför riktning väldigt ofta. Det leder till att partiklarna inte förflyttar sig så snabbt från startpunkten. Diffusionshastigheten är därför väldigt mycket långsammare i vätskor än i gaser.

Diffusionen är snabb över korta sträckor, men långsam över längre avstånd

Ju längre sträcka en partikel ska förflytta sig, desto fler kollisioner som gör att den byter riktning kommer den att råka ut för. Eftersom många av kollisionerna får partikeln att röra sig åt fel håll, så saktar det ned den effektiva sträckan "fågelvägen" som faktiska tillryggläggs. Man kan visa både teoretiskt och experimentellt att diffusionssträckan är proportionell mot kvadratroten ut tiden. Det innebär till exempel att för att färdas en sträcka som är 10 gånger så lång, så måste diffusionen pågå 100 gånger så lång tid.

Indikatorn metylenblått visar hur syret från luften har träng ned i ett tunt ytskikt i vattenlösningen.
Foto: © Svante Åberg

Diffusionen i gränsskikt ger bara ett tunt lager

Den kombinerade effekten av att diffusion är relativt sett långsam i vätskor och att hastigheten snabbt avtar med avståndet gör att diffusionen i en vätskeyta inte tränger så djupt ned, utan är effektiv bara nära ytan. Om vatten syresätts från luften, så är det bara några millimeter i vattenytan som får effektiv syresättning inom några minuter. För att det syresatta vattnet ska tränga djupare ned krävs andra processer såsom konvektion, dvs. att hela vattenmassan strömmar och för med sig syret.

Innebörden av diffusionshastighet

Observera att när vi talar om diffusionshastighet, så är det inte hastigheten hos de enskilda partiklarna som avses, utan hur många partiklar per sekund som förflyttar sig en given sträcka i en viss riktning. Diffusionshastigheten blir hög främst därför att det är många partiklar som rör sig samordnat i en riktning. Att de enskilda partiklarna rör sig snabbt hjälper till, men är bara en del av förklaringen till diffusionshastigheten.

material på avancerad nivå kommer att läggas in här

Densitetsmätningar

Densitet är ett mått på vikten per volymsenhet. Enheten kan vara till exempel kg/dm3, vilket är samma sak som kg/liter. Den kan också vara g/cm3, vilket är samma sak som g/ml.

Att bestämma densiteten hos ett fast föremål

För att bestämma densiteten, så behöver man alltså dels veta vikten, dels volymen för föremålet.

Vikten kan mätas med dynamometer

Det är lätt att ta reda på vikten, eftersom man helt enkelt väger det föremål man vill bestämma. Använd en dynamometer (fjädervåg) och häng upp föremålet i en tunn tråd.

För att mäta föremålets vikt (mluft; enhet g), låter du föremålet hänga fritt i luften. Avläs vikten på dynamometern.

Volymen kan bestämmas med Arkimedes princip

Ett trick är att använda sig av Arkimedes princip, att ett föremål som sänks ned i en vätska påverkas av en lyftkraft lika stor som tyngde av den undanträngda vätska. En lämplig vätska är vatten. Vatten väger nästan exakt 1 g per ml, vilket gör det enkelt att räkna.

För att mäta volymen av det undanträngda vattnet så sänker du ned föremålet i vatten helt och hållet, men fortfarande hängande i dynamometern. Avläst vikten när föremålet är helt nedsänkt i vatten (mvatten; enhet g).

Den avlästa vikten minskar när föremålet sänkt i vatten. Varje gram av viktminskningen motsvarar 1,000 ml vatten. Volymen (V; enhet ml) kan beräknas med formeln
V = [mluftmvatten] (enhet ml)

Beräkna densiteten hos vätskan

Sedan beräknar du densiteten som vikten genom volymen och får densiteten ρ med formeln
ρ = mluft/V (enhet g/ml)

Kommentar: Man kan också hoppa över steget att beräkna volymen och beräkna densiteten direkt med formeln
ρ = mluft/[mluftmvatten] (enhet g/ml)

Att bestämma densiteten hos en vätska

Det är enkelt både att mäta vikt och volym hos en vätska. Du behöver en vanlig våg och ett mätglas.

Ställ ett tomt mätglas på vågen. Nollställ vågen, om den har en sådan funktion. I annat fall noterar du vikten för mätglaset.

Fyll sedan på vätska till den önskade volymen.

Bestäm vikten hos vätskan

Väg på nytt och notera hur mycket vikten har ökat. Om vågen var nollställd vid start, så kan får du vikten av vätska direkt på vågen. I annat fall måste du beräkna skillnaden i vikt för mätglaset med och utan vätska.

Bestäm volymen hos vätskan

När du har ett mätglas, så använder du graderingen på mätglaset för att se volymen. Då bör du tänka på att en vätskeyta brukar vara böjd. Ofta stiger vätskan lite i kontakten med glaset. Den nivå du ska avläsa är vätskeytan i mitten av mätglaset. Tänk på hålla ögat i samma nivå som vätskeytan, så att du inte avläser skalan snett.

Beräkna densiteten hos vätskan

Sedan beräknar du densiteten som vikten genom volymen och får densiteten ρ med formeln
ρ = mluft/V (enhet g/ml)

Särskilda mätinstrument för densitetsbestämningar

Hydrometer

Hydrometer
"Hydrometer" av Qlaz" (CC BY-SA 3.0)

Hydrometern bygger på Arkimedes princip. Det är ett flöte med en tyngd i ena änden som ställer sig upprätt i vätskan. Den övre delen är graderad så att man kan avläsa densiteten i nivå där vätskeytan ligger.

När densiteten är lägre, så sjunker hydrometern djupare. Motsvarande, så flyter hydrometern högre när densiteten är hög.

Syrans densitet (g/ml)+25°C–18°C
1,280100%ca 80%
1,24075%ca 55%
1,20050%ca 30%
1,16025%ca 15%
1,1000%

En vanlig densitetsbestämning är att mäta syrahalten i ett så kallat blybatteri. Blyackumulatorn finns i alla bilar. Den innehåller svavelsyra som ändrar sin densitet beroende på hur uppladdat batteriet är. Man kan därför mäta densiteten hos batterisyran och få en uppfattning om batteriets kondition. Ju högre densiteten är, desto mer laddat är batteriet.

En annan vanlig användning av hydrometern är för att bestämma alkoholhalten i vin. Eftersom en lösning med alkohol och vatten har lägre densitet än rent vatten, så måste hydrometerns skala vara anpassad för lägre densiteter än 1,000 g/ml. Ju mer alkohol som finns i drycken, desto djupare sjunker hydrometern.

Pyknometer

Pyknometer för exakt densitetsmätning.
"Pyknometer" av Gmhofmann" Public Domain Mark

En pyknometer är en glasflaska med mycket exakt volym, till exempel 50,00 ml. Glasflaskan har en precisionsslipad propp som sluter helt tätt, förutom en kapillär i proppens centrum.

Flaskans volym är kalibrerad för en viss temperatur, vanligen rumstemperatur 20 °C. Flaskan ändrar nämligen volym med temperaturen. Ju varmare det är, desto större blir volymen.

Det är möjligt att även mäta densiteten hos ett pulver med en pyknometer. En vanlig densitetsmätning är inte möjlig eftersom det finns mellanrum mellan pulverpartiklarna.

Litteratur

  1. Temperature Effects on Water Density, BSC Courseware
    http://tidepool.st.usm.edu/crswr/ice.html (2003-08-19)
  2. Convection and Diffusion, TimeDomain CVD, Inc.
    http://www.timedomaincvd.com/CVD_Fundamentals/xprt/xprt_conv_diff.html (2003-08-19)

Fler experiment


aggregationsformer
Avdunstning och temperatur
Badbomber
Blåsa ballong med hjälp av PET-flaska
Brus-raketen
Den frysande bägaren
Den tillknycklade plåtburken
En märklig planta
Ett glas luft
Exempelfil_Försvinnande bläck (Erik Lövbom)
Fryspunktsnedsättning
Förtenning
Gore-Tex, materialet som andas
Gör ditt eget läppcerat
Gör ett avtryck från papper till stearin
Hockey-visir
Hur fungerar en torrboll?
Hur kan man göra kläder av plast?
Hur mycket vatten finns i maten?
Kemi i en brustablett
Kemiskt snöfall
Koka vatten i en spruta
Kondomen i flaskan
Kristallodling
Kristallvatten i kopparsulfat
Lödtenn 60
Molnet i flaskan
Myggmedel - hur funkar det?
Osynlig gas
Platta yoghurtburkar
Popcorn
Salta isen
Saltat islyft
Slime
Smältpunkten för legeringen lödtenn
Snöflingeskådning
Studsboll
Syrehalten i luft
Tillverka en parfym och gör doftande skraplotter
Utfällning av aluminium
Utsaltning av alkohol i vatten
Varför slipper bilen varma yllekläder på vintern?
Varför smäller inte ballongen?
Ägget i flaskan

fysikalisk kemi
Avdunstning och temperatur
Bestäm CMC för diskmedel
Bestämning av antalet kristallvatten i kopparsulfat
Blandningar av lösningsmedel
Blå himmel och röd solnedgång
Blåsa ballong med hjälp av PET-flaska
Brus-raketen
Den frysande bägaren
Den tillknycklade plåtburken
Den tunga koldioxiden
Diffusionshastigheten hos ammoniak respektive väteklorid - en jämförelse
Diska med äggula
En märklig planta
Enzymaktivitet i ananas
Enzymkinetik för katalas
Ett glas luft
Ett lysande experiment - Kemiluminiscens
Ett målande experiment - att rengöra en målarpensel
Flaskor mun mot mun
Flyter isen i matoljan?
Frigolit i aceton
Fryspunktsnedsättning
Försvinnande bläck
Gasvolym och temperatur
Gelégodis i vatten
Gore-Tex, materialet som andas
Gummi och lösningsmedel
Gummibandets elasticitet
Gör ett avtryck från papper till stearin
Gör kopparslanten skinande ren - med komplexkemi
Hockey-visir
Hur fungerar en torrboll?
Hur mycket vatten finns i maten?
Håller bubblan?
Identifiera plasten
Kemisk jämvikt hos ett osynligt bläck
Kemiskt snöfall
Klorofyllets röda fluorescens
Koka vatten i en spruta
Kondomen i flaskan
Kristallodling
Kristallvatten i kopparsulfat
Ljuset under glaset
Lödtenn 60
Löslighet och pH - En extraktion
Maizena gör motstånd
Majonnäs - en emulsion
Maskrosen som krullar sig
Matoljans viskositet och omättade fettsyror
Mentos-pastiller i kolsyrad läsk
Molnet i flaskan
Målarfärgens vattengenomsläpplighet
Mät CMC med hjälp av droppstorleken
När 1 plus 1 inte är 2
När flyter potatisen?
Olja som lösningsmedel
Osmos i ett ägg
Osmos i potatis
Osynlig gas
pH i kokt mineralvatten
Platta yoghurtburkar
Salta isen
Saltat islyft
Se genom papper
Smältpunkten för legeringen lödtenn
Snöflingeskådning
Stärkelse och vatten - fast eller flytande?
Såpbubblor
Tillverka din egen glidvalla
Tillverka en ytspänningsvåg
Trolleri med vätskor
Undersök en- och flervärda alkoholer
Utfällning av aluminium
Utsaltning av alkohol i vatten
Varför slipper bilen varma yllekläder på vintern?
Varför smäller inte ballongen?
Vattenrening
Visa ytspänning med kanel
Vispa grädde
Värmeutvidgning
Åka hiss
Ägget i flaskan
Älskling, jag krympte ballongen