Tillhör kategori: aggregationsformer, vardagens kemi
Författare: Susanne Rostmark
Introduktion Riktlinjer Säkerhet Materiel Förarbete Utförande Förklaring Kemisk bakgrund Fördjupning Litteratur Fler experiment
Tid för förberedelse: 10 minuter
Tid för genomförande: 30 minuter
Antal tillfällen: 1
Säkerhetsfaktor: Utföres med normal varsamhet
Svårighetsgrad: Busenkelt
Alla har vi väl någon gång svurit åt alla mygg. I det här exprimentet får du tillfälle att testa myggmedel och några andra knep som håller myggen borta.
Försöket utförs som ett elevförsök lämpligen under en lägerskolevistelse eller som en lov uppgift. Tillgången på mygg bör vara god och det skall helst inte blåsa så mycket.
Myggmedel skall hållas borta från ögon och mun. En del personer kan vara väldigt känsliga för myggbett och bör inte agera myggbete.
Var noga med att inte elda om det är torrt i markerna med brandrisk. Speciellt stor är risken i blåsigt väder. Elda inte heller på underlag av torv. Elden kan söka sig ner i torven och pyra omärkligt i flera dagar innan den så småningom flammar upp.
Ordna tvättmöjligheter, varmt och kallt vatten. Gör upp en eld.
Exprimenten utförs i grupper om tre. En är myggbete, en tar tid och en antecknar. Försök jobba på ett ställe där det är lä.
Myggan hittar sitt byte genom att först aktiveras, det sker av lukten av exempelvis koldioxid eller mjölksyra eller synintrycket av rörelse. När myggan aktiverats börjar den cirkla omkring i jakten på varma och fuktiga luftströmmar. "Fuktsinnet" sitter i små porer i antennerna. Värmen och fukten från ett byte leder myggan rätt.
Ett myggrepellerande medel täpper till myggans porer som registrerar fukt och gör att myggan missar sitt mål. Myggrepellerande medel kan också störa myggans möjligheter att registrera koldioxid och andra lukter. Det verkar som att ovala och runda molekyler är de effektivare repellanter än platta. I de flesta myggmedlen som finns på marknaden är DEET (N,N-dietyl-m-toluamid) den aktiva substansen.
Mygghonan lägger sina ägg i stillastående vatten, äggen kläcks till larver inom 48 timmar. Larverna lever i vatten i ett par veckor innan de förpuppas och utvecklats till vuxna myggor. Livscykelns hastighet varierar mellan arter och påverkas av temperaturen. Vid varmare väder går det snabbare [2,3].
En mygga kan flyga upp till 1 km per timme, och man har sett myggor som gjort långflygningar på över 7 kilometer. Myggans ibland irriterande ljud kommer från dess vingslag, honor och hannar flyger med olika frekvens och därför skiljer sig ljudet åt. Mängden en blod en mygga suger är ca 5 mikroliter. En vanlig stickmygga väger 2 till 2,5 milligram och är ca 7 millimeter lång [3].
För att tömma en människa på blod (4 liter) krävs alltså 800 000 myggor. Det motsvarar en vikt av 2 kg mygg.
Vuxna myggor tycker om att vila i ogräs och snår. Genom att klippa din gräsmatta och hålla undan ogräs gör du det otrivsammare för myggorna.
Det finns diverse maskiner som sägs repellera eller attrahera mygg. Bland annat finns maskiner som sänder ut ljud av samma frekvens som han myggor, det sägs att honmyggor då håller sig undan [4].
Det vanligaste skyddet mot myggattacker är myggmedel som stryks på huden. Dessa medel dödar inte mygg men de har en avskräckande effekt. De senaste 40 åren har DEET (N,N-dietyl-m-toluamid) varit den vanligaste aktiva substansen i myggmedel.
Eftersom DEET är ett bioaccumulerbart gift görs många försök med att hitta miljövänligare alternativ, örten Citronella har t. ex. visat sig fungera repellerande, den aktiva substansen är geraniol (2-trans-3,7-dimetyl-2,6-oktadien-1-ol) [4,5]. Geraniol finns också i pelargonior.
Det är lätt att tro att det är lukten från myggmedlet som skrämmer bort myggorna, så är dock inte fallet: gaserna som ett myggmedel sprider fungerar istället störande på myggornas målsökningssystem. Som tidigare nämts reagerar myggor på synintryck, lukter, värme och fukt. Synen av rörelse och lukten av koldioxid får en mygga att bli orolig och börja irra omkring i jakt på ett byte. Det som fungerar som målsökning är dock värme och fukt. Om en mygga som irrar omkring stöter på en varm och fuktig luftström börjar den flyga rakt fram, så fort värmen och fuktigheten avtar ändrar den kurs. Efter många avvikelser och cirklanden når myggan fram till sitt byte och kan slå sig ned och njuta av festmåltiden.
Myggrepellerande medel har den effekten att de förmår myggan att vika av just som den nått sitt byte. Det tycks ske genom att myggans fuktkänsliga styrmekanism blockeras. En mygga "känner" graden av luftfuktighet med hjälp av speciella nervorgan som är placerade i fina porer på antennerna. När luftfuktigheten ökar, ökar impulsfrekvensen, en minskning ger svagare frekvens. De myggrepellerande medlets molekyler är tydligen just så stora att det täpper till porerna i känselhåren, impulsfrekvensen minskar då och myggan tror att den kommit ut den fuktiga luftströmmen. Effekten blir att myggan istället för att slå sig ned irrar vidare på jakt efter ett byte.
Efter försök med tiotusentals olika ämnen har man dragit slutsatsen att runda och ovala molekyler verkar vara effektivare än platta, antagligen bildar de tätare proppar i känselporerna. Eftersom den kemiska sammansättningen i porer och känselhår varierar mellan olika arter fungerar inte ett myggmedel utprovat för en art på en annan [7]. Av personlig erfarenhet vet jag att våra skandinaviska myggmedel inte biter på nordamerikanska mygg.